Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Clemenceau. Hans personlighet och tankevärld. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clemenceau
liv, och som en reflex därav bevarade han
livet igenom ett rustikt inslag. Å andra
sidan kom för honom duellen alltid att ligga
i det politiska livets naturliga förlängning;
det är en påminnelse både om Kejsardömet
och om ynglingaårens feodala livsstil.
Då Clemenceau från sin första stund i
Paris framträdde som radikal opponent
mot Kejsardömet, innebär detta i och för sig
endast, att han vuxit upp till en lantjunkare
av det slag, som är ett stycke småkung hemma
i sin provins men i huvudstaden ovillkorligen
blir frondör. Men därtill kom det starka
inflytandet från fadern, varigenom han redan
i sin grönaste ungdom ideologiskt sett
mantalsskrevs på helt annan ort än den, vartill
miljö och livsstil tycktes hänvisa honom.
Clemenceau har själv i sin ålders höst
bestyrkt, att fadern haft större betydelse
för honom än någon annan människa. Tack
vare hans egna berättelser för Martet och
Gustave Geffroys vittnesbörd i sin
grundläggande biografi (Georges Clemenceau, sa
vie, son ceuvre, nouv. éd. 1930) kan man bilda
sig en uppfattning om fadern. Utbildad till
läkare levde denne av jordbruket och synes
ha varit en catonsk republikan av modell
1848, en besviken världsföraktare och
misantrop, som under den bistra ytan gömde
på romantisk-revolutionära drömmar i
Miche-lets och Victor Hugos stil. Han hade fyllt
slottstornet med upplysningsfilosofernas
böcker och med bilder av sina idoler, den stora
Revolutionens hjältar. Han var outtröttlig i
sin iver att hos sonen inplanta Revolutionens
förpliktande traditioner; tillsammans
genomströvade de Vendée, och sonen fick sin
ungdomliga fantasi väckt och närd av de otaliga
minnesmärkena från chouankrigens tid. I
Nantes frekventerade fadern jämte andra
liberaler — advokater, läkare, köpmän —■ en
läsesalong, där han för sonen andaktsfullt
utpekade en gammal herre, som varit Marats
vän. Den krets som där samlades
misstänktes för att konspirera mot Kejsardömet,
och efter Orsinis attentat mot Napoleon III
år 1858 blev doktor Clemenceau utan dom
och rannsakan fängslad och deporterad men
frigavs inom kort. Dessa ungdomsintryck,
den direkta kontakten i den faderliga
myndighetens tecken med Revolutionens idéarv
ha verkat bestämmande för Clemenceaus
tidiga uppslutning på linjen från 1789 och
1848. Och ur motsättningen mellan feodala
instinkter och demokratisk ideologi kunna
de flesta av hans självmotsägelser och
inkonsekvenser förklaras.
Som medicine studerande i Napoleon III:s
Paris fick Clemenceau snart tillfälle att
omsätta sina idéer i handling. Tillsammans
med några likasinnade från Quartier Latins
studentkaféer, bl. a. Zola, grundar han 1862
oppositionstidningen Le Travail, som under
sin korta tillvaro förde en ungdomligt
oförskräckt kampanj mot Kejsardömet och dess
medlöpare. Själv medarbetar han som
litteratur- och teaterkritiker. Han lovordar Michelet,
som tagit ställning mot varje historisk ödestro.
Han angriper Edmond About, som anslutit
sig till Kejsardömet, och vars drama Gaetana
de radikala studenterna visslade ut på
Odéon-teatern kväll efter kväll. I en artikel heter
det: »Konstens enda uppgift, dess allvarliga
uppgift, utan vilken den inte kan existera,
är att uppfostra massorna: den bör
förbättra dem för att jämna deras väg mot
en bättre framtid.» (Geffroy.) En uppsats
om historiens martyrer avslutas med en
hyllning åt Nationalkonventet och dess heroiska
insatser.
Ungefär samtidigt blev Clemenceau
ertap-pad med att sprida upprop, vari parisarna
uppmanades att fira årsdagen av republikens
utropande den 24 februari 1848. Han häktades
och ådömdes några veckors fängelsestraff,
en episod, som naturligtvis bidrog att stärka
honom i tron. Det gjorde också bekantskapen
med den gamle konspiratören och
barrikadkämpen Blanqui, den direkta aktionens och
den revolutionära renlevnadens ståndaktige
tennsoldat. Clemenceau sammanfördes med
Blanqui under en av dennes otaliga
fängelsevistelser, och Blanquis oböjliga karaktär,
hans oegennytta och självuppoffring i sina
idéers tjänst gjorde ett starkt intryck på
honom — liksom senare också den
flammande patriotism den gamle
upprorsmaka-ren lade i dagen under 1870—71 års krig.
Republikanismen och progressismen hade
hos Clemenceau både en politisk och en
filosofisk sida. Den urvattnade idealism, som
var Andra Kejsardömets officiösa filosofi och
förenades med en måttlös flärd, en ohämmad
praktisk materialism, utövade ingen lockelse
på unga sinnen. Vad som fanns av praktisk
idealism hos stora lärda som Taine och Renan,
såväl som hos unga studenter, sökte sig i
stället till den empiriska forskningen, till
den positivism, som fortsätter
sjuttonhundra-talsfilosofien och i sig uppsamlar både den
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
