Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fredrik Schyberg. Av Nils Beyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frederik S c li y b e r g
Holger Gabrielsen Jonna Neiiendam Johannes Poulsen
Seen ur »Den politiske K andestøber». Det kgl. Teater.
den är det, hur rollen är uppfattad och vilken
mening skådespelaren har med sitt sätt att
spela den.
Denna karakteriseringsförmåga, som
fordrar både öga och stil, har inte minst en
historisk betydelse, eftersom teaterkritikern i
högre grad än de andra kritikerna samtidigt
skriver sin konstarts historia. Genom den
»beskrivande» kritiken, skrev en av Danmarks
första teaterkritiker, Rahbek, »afbetales noget
af Gælden til vore store Skuespillere». Det är
en synpunkt som — efter vad man kan finna
i Dansk Teaterkritik ■— gång på gång kommer
igen i denna kritiks historia från Rahbek
över Søren Kierkegaard och Sibbern fram till
bröderna Brandes. Edv. Brandes’ porträtt av
danska och utländska skådespelare äro i sitt
slag oöverträffade. De essäer Schyberg under
årens lopp skrivit om en rad skådespelare i
Politiken — jag erinrar mig om Poul Reumert,
Johannes Poulsen och Jonna Neiiendam,
Gösta Ekman och Anders de Wahl samt nu
senast (i november) av Betty Nansen med
anledning av hennes utnämning till
Studenternes Aereskunstner för 1939 — komma väl så
småningom ut i bokform. En sådan volym
kommer att bli ett värdefullt komplement till
de samlade teateranmälningarna, som, vad
beträffar själva skådespelarprestationerna,
alltid måste bli i viss mån fragmentariska:
kritikern utgår liksom varje annan journalist
från en viss förhandskännedom hos läsaren
om de agerande personerna.
Den teaterentusiasm, som är nerven i
Frederik Schybergs kritik och som — med ett av
hans älsklingsord — gör den så »inciterende»,
yppar sig inte minst i hans syn på repertoaren.
Ett av teaterns stående problem är
motsättningen diktare contra teaterskräddare. Schyberg
delar inte det »litterära» föraktet för de
sistnämnda. Utan att riskera någon misstanke
för att inte uppfatta skillnaden mellan dikt
och fäsörarbete, föredrar han den
professionella teatern på scenen — framför det
sceniskt osäkra diktverket. I en anmälan av en
pjäs, författad av fransmannen René Fauchois,
inflätar han en hyllning åt Frankrike, Scribes
fosterland, som alltid försett världsteatern
med dessa pjäser, vilka väl sällan betytt
några »andliga» landvinningar eller haft
något med diktkonst att göra — men som av
teaterns vänner mottagits med glädje, då de
trots allt varit eklatanta segrar för själva
teatern, dess illusion och effekt. Framför allt är
det roller teaterskräddarna kunna konsten att
sy ihop. Det brukar klagas över att
skådespelarna »slösa» sina talanger på dem. Men det
är i och genom sin roll som skådespelaren
lever på scenen, han visar sin konst genom
att förvandla den till en människa av kött och
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
