Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Runebergsminnet 5 februari 1940. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo E.
P i fi fi i n g
i det som händer. Därav ock
väsentligheten i vad han har att säga, därav ock
en förmåga, som så ofta närmar sig det
profetiska.
Någon gång tycker man sig emellertid
finna ett mera genomskinligt språk. Det
är lätt att visa, att Runeberg är
genomträngd av åskådningar med demokratisk
färg i ett samhälle, för vilket demokratien
var nästan en skräckbild. Den höge
generalen, som bjuder den gamle granadören
en plats vid sin sida i vagnen, handlar i
Runebergs egen anda. Den hetlevrade
von Essen och den barske von Konow äro
herrar som ej dra sig för att ge sina tjänare
rätt. Munter och Sven Dufva stå skaldens
hjärta nära. Dialogen mellan von Döbeln
och den trashank, som får fylla N:o 15
Stolts tomma plats, kan slutligen rentav
läsas som ett inlägg i samtidens diskussion
angående den växande pauperismen i
Finland. Den gällde speciellt
inhysesbefolk-ningen, som kämpade med svårigheter
att få s. k. laga försvar och som utsattes
för hårdhet både i ord och behandling.
Fähund har den trasige kunden kallats,
men von Döbeln ger rådet, att han må
kasta det tillbaka på den som gett det och
säga hut. Och tiggaren, som ej ens genom
stöld smakat en fröjd i sin levnads dar, får
upprättelse för lösa beskyllningar i orden:
Och hade jag stulit stort eller smått,
visst ägde ett öre jag dock;
och hade jag plundrat en tiggare blott,
visst bar jag en helare röck.
Det är en folklig rättfärdighetskänsla, som
här kommer till uttryck gentemot ensidiga
och inskränkta synpunkter hos den
samtida ledande klassen, och en demokratism,
som haft verkningar genom tiderna.
I de stora politiska frågorna under de
skiftande regimerna av Alexander I,
Nikolai I och Alexander II avhåller sig Runeberg
också från direkta uttalanden. Fänrik
Ståls sägner sakna inte underförstådda
meningar, och det är närmast överraskande
att de någonsin passerade genom censuren.
Men det hela är i allmänhet skjutet över
på det plan, där krigaräran och -bragden
talar, icke politiken. I Runebergs sista
diktverk, Kungarne på Salamis, föras
däremot problem på tal, som direkt kunna
tänkas anspela på Finlands dåvarande
förening med Ryssland och på den
förgångna svenska tiden. Men camoufleringen
är i stället på annat vis så mycket
omsorgsfullare: genom förläggningen till klassisk
mark och genom de formella
anknytningarna till den grekiska tragedien. Utan att
pressa materialet för mycket komma vi
likväl fram till väsentliga deklarationer
från skaldens sida.
Låt mig kort erinra om uppställningen av
konflikterna. Leiokritos har bemäktigat sig
tronen på Salamis och uppträder där som
tyrann, kanske mindre av ond vilja än av
omständigheternas makt, ty
. . så är härskarns öde. Tåla måste han
till skenet ofta, vad hans sinne avskyr mest.
Konungens son Leontes känner det skeva
i förhållandet till anhängarna av Aj as’
fördrivna ätt. Han offrar till rättvisans
gudinna Dike och klandrar öppet sin fader,
som säger, att skick och ordning går framom
det rätta. Då Eurysakes, Aj as’ son, av
havet slungas upp på stranden av Salamis,
ansluter sig Leontes till honom. De byta
rustningar och Leiokritos dödar, missledd
härav, sin egen son och kastar sig på sitt
svärd.
Förhållandet mellan den usurperande och
den fördrivna ätten påminner om det som
rådde mellan det ryska kejsarhuset och
den forna svenska styrelsen i Finland.
Skalden gör den rättvisan åt de nya härskarna,
att det inte finns odelad anledning till
missnöje. Han ger en vink om, att den gamle
fiskaren Eubulos, som utslungar sina
förbannelser mot förtryckarna och idealiserar
Ajasätten, går för långt. Han ger den mot
sin fader kritiske Leontes drag av svaghet
och drömmeri, som återfunnos hos den
ixo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
