Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Coena domini. Några påskfunderingar. Av Göran Axel-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C o en a
d o m i n i
största grubblat i snart tvåtusen år. Att
den symboliska betydelsen av
brödbrytande och vindrickning och
överhuvudtaget liknande uttryck varit icke blott
Jesus utan också hans samtida fullt
förtrogna, synes uppenbart. Med dylika
liknelser och vändningar rör sig t. ex.
Ordspråksboken 9: 5, där Visheten själv säger:
»Kommen och äten av mitt bröd, och
dricken av vinet, som jag har blandat.»
Liknande tankegångar påträffas hos Syrak
24: 21: »De, som äta av mig skola hungra
efter mer, och de, som dricka av mig skola
törsta efter mer», och få sitt mest sublima
uttryck hos Johannes i 4 kap. 13—14.
Att däremot den underbara måltidens
gestaltande haft ett yttre, kulturhistoriskt
inslag och att dess ritual hämtats från en
reell, för alla judar välkänd sedvänja vid
sorgefester, synes oss helt sannolikt. Att
en dylik förklaring, som åt nattvardens
händelseförlopp skänker en lugnt naturlig
bakgrund, icke alls inverkar på olika
uppfattningar i religiöst avseende i denna sak,
torde väl för alla stå fullt klart.
Uppfattas nattvarden som en symbolisk
sorgefest, vars yttre förlopp bottnar i
åldriga hebreiska bruk, så kastas klarhet
även över mycket annat i samband
därmed. Att nattvardsfirandet hade denna
innebörd under den första kristna tiden
skulle man möjligen kunna utläsa ur Pauli
uttryck i 1 Kor. 11: 26: »Ty så ofta I äten
detta bröd och dricken kalken, förkunnen
I Herrens död, till dess han kommer.» Så
småningom antager den upprepade
natt-varden-sorgefesten alltmera karaktären av
en minnesfest, men förknippas samtidigt
med andra element från påskparalleller
och försoningsproblem till också mera
primitiva kraftmagiska tankegångar.1
Emellertid ingår det icke i avsikten med
denna lilla studie att närmare taga
ställning till huruvida urgamla
sorgebruks-föreställningar om den dödes närvaro vid
minnesmåltiden o. dyl. förbundits med det
tidigaste kristna nattvardsfirandet. Att så
skett ligger emellertid ofantligt nära till
hands, då man därvid endast skulle följt
och låtit sig påverkas av urgamla, för hela
mänskligheten gemensamma
tankeförbindelser och associationer, som i samband
med död, begravning och sorgehögtider
alltid legat latenta och alltefter
vederbörandes utvecklingsstadium varit mer eller
mindre materiellt eller immateriellt
förnimbara.
Av ovanstående torde ha framgått, att
meningen med den här framkastade
hypotesen över nattvardens ursprungliga
rituella element och deras härkomst blott
varit att fästa uppmärksamheten på en,
som det förefaller, förut helt förbigången
och ej uppmärksammad möjlighet att
skänka nattvardsproblemets yttre sida en
trolig förklaring. Enär författaren ej är
teolog, än mindre innehar de nödvändiga
förutsättningarna för att pröva teoriens
vetenskapliga värde, överlämnas densamma
härmed blott såsom en blygsam
lekmanna-fundering utan ringaste vare sig teologiska,
filologiska eller textkritiska pretentioner.
I överensstämmelse med denna
förutsättning har blott den vanliga bibeltexten
använts, d. v. s. 1917 års bibelöversättning.
1 Om dessa senare se även E. Reuterskiöld:
Die Entstehung der Speisesakramente,
Heidelberg 1912.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
