Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klarnande linjer. Nya bidrag till belysning av Europas kris. Av Folke Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmström
mellan själar, folk och raser och
proklamerar kriget såsom »det högsta kriteriet på
mänsklig livsfunktion och livsduglighet».
Medan det är »alldeles naturligt att välsigna ett
krig i en ’nationell’ guds namn», har den
kristne fältprästens framträdande framför
fronten i våra dagar fått en alltmera »tragiskt
grotesk karaktär».
Det synes vara en närliggande slutsats ur
den klara kontrast, vari Paavolainen ställt in
tidens kämpande huvudmakter, att krigets
våldsmetoder bleve förbehållna åt enbart den
svarta frontens härskaror, medan den vita
oförbehållsamt höjde Fridsfurstens baner.
Betänkligt nog synes en sådan ståndpunkt
ofta ligga närmare inom synhåll för en
utanförstående iakttagare än för dem, som själva
stå inom de kristna leden. Ännu i det totala
krigets tidevarv synas enskilda kristna
samvetens övertygade protest mot det
överorganiserade våldet drunkna i de kollektiva
samfundens generade stillatigande.
Om det är så, att de moderna diktaturernas
våldsmakt markera en gemensam svart front,
ha de kristna skarorna föga att vinna genom
att göra vitt till svart. Om västerlandets
kristna kultur synes mången sväva i dödsfara,
kan det vara skäl att inför lägets allvar inte
skyla hjärtats tro och övertygelse, att
hedendom aldrig med någon utsikt till framgång
kan nedkämpas med vapenmakt, utan att
Kristus har anvisat helt andra metoder. Det
onda låter sig ej besegras med sina egna
maktmedel, utan eggas därigenom endast till
stegrad aggressivitet. I varje fall är det
kristendomens dyrköpta hemlighet, att det endast
är på den självutgivande kärlekens offerväg,
som det onda inifrån kan radikalt
övervinnas av det goda. Djupast sett är det blott
därom, som Korset avger sitt triumferande
vittnesbörd: till och med, ja, framför allt i
och genom lidandet går den gudomliga
Kärleken segrande fram i vårt hårdfrälsta släkte.
Det är i det tecknet kristendomen alltjämt
skall ha några utsikter att segra. Där är
källan till den tro och tillförsikt, som ur ruinerna
skulle kunna bygga upp ett nytt Europa, om
dess nuvarande kulturepok skulle sluta i
bolsjevistiskt eller nazistiskt slaveri.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
