Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Fyra diktsamlingar. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fy ra di k t s am l ing a r
Av Olof Lagercrantz
___/ VERIGE äger i detta nu två kvinnliga
lyriker av rang, Karin Boye och Ebba
Lindqvist. De ha gemensamt en lidelsefullhet, en
upplevelsens intensitet, som man endast
sällan återfinner hos deras manliga kolleger.
För dem båda är diktandet först och främst
ärlig handling. De äro främmande för detta
daltandet med den lyriska känslan, med den
egna upplevelsens mer eller mindre
märkvärdiga art, vilket sätter sig som ett kvävande
slem i halsen på den som liksom undertecknad
just genomgått hela det senare årets lyriska
produktion. Det kan om båda dessa diktare
med rätta sägas vad Brandes sade om Tegnér,
att de inse orimligheten av att sätta
besjungandet av en handling över handlingen själv,
diktaren framför det han besjunger. Därför
finner man också i deras diktsamlingar diktens
verklighet bar och ren, utan sirater, utan
ovidkommande kommentarer.
Ebba Lindqvists senaste diktsamling
utkom redan förra hösten och anmäles genom
ett beklagligt förbiseende från min sida först
nu. Den bär titeln Fiskläge och dess kärna
utgöres av en samling dikter som belysa liv
och natur i en liten bohuslänsk fiskeby. Men
det är inte hembygdspatriotismen, som
inspirerat dessa dikter. Sökandet efter bizarra
lokaldrag, breda landskapsbeskrivningar och
arroganta naturskyddsutfall äro främmande
för Ebba Lindqvist. Hon är främst
centrallyriker och den skärgård och det hav som
finns i hennes dikter äro delar av de andliga
domäner ur vilka hennes lyrik blommar och
kunna ej hotas av de naturvandaler, som
marscherar så olycksbådande i åtskillig svensk
vers av i dag.
Det är med oerhört enkla medel som detta
fiskläge intar sin plats i den svenska dikten,
som det sent skall lämna. Några hus, en kyrka,
en kyrkogård längre bort där det finns litet
jord för de döda, makrillen, kaffet och
smörgåsarna, havet i stiltje och storm, vårens
första tärna, båtarna som komma hem från
fisket, fiskuppköparens villa och ett och
annat vilsekommet öde, en och annan död
som förs till kyrkogården; det är allt vad
Ebba Lindqvist behöver som bakgrund för
den delvis enastående lyrik hon denna gång
skapat. Så här skildras kyrkan:
Kyrkan är liten och skinande vit,
hit gå de fromma.
Den som själv kommer tomhänt hit
får gå med händerna tomma.
Till nöjen och flärd finns ingen råd,
men livet ge de så gärna ut,
det dyrbara livet, i väntan på nåd,
och kanske den kommer till slut.
Ty nåden beror ju innerst på,
om människan väntar trogen.
Och säden känner ej stunden att slå,
vet själv ej när han är mogen.
Och så här går en sommardag i skären:
Men ingen dag vi älska så
som sommardagen mjuk och grå.
Det är så gott att gå och gå
i detta ändlöst tysta grå.
Det finns ej hav och himmel mer,
ej jord, ej sol, men vart du ser
ligger en utbredd silkesduk
som ejderdun så fin och mjuk.
Och det är gott att gå och gå
och höra vågor slå och slå.
Ebba Lindqvist skriver enkelt och konstlöst.
Hon är alltför vis och djup för att inte alltid
kunna gripa till det enklaste och direktaste
uttrycket. Däri påminner hon om Pär
Lagerkvist. Liksom han återkommer hon ständigt
Ebba Lindqvist, Fiskläge. Bonniers. — Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Hemland, Bonniers.
— Karl Asplund, Det brinner en eld, Bonniers. — Erik Blomberg, Tyska dikter, Bonniers.
27—Ord och Bild, 4g:e årg. -j–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
