Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergmans radiodramatik. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Bergmans radiodra m a t i k
skeptisk. Sin skepticism meddelade han
också till pressen, där han alltemellanåt,
visserligen med ett belåtet tonfall, talade
om detta horribla uppdrag.
Hans Nåds testamente, romanen (1910), är
ju icke något av Bergmans mera personliga
verk. Dess huvudtema, skärmytslingen
mellan gamla baronen och hans syster, är
ointressant. Men berättelsen kommer till
en som en sommardoft, ett minne.
Det bestående i romanen är porträttet
av en gammal svensk överste och
kammarherre i disgrace, en gubbe som vill spela
försyn för oäkta ungar, vilka summar som
bromsar omkring hans tankars myggnät.
Det var det första stora porträttet i
Bergmans produktion, målat enligt den metod
han sedan karakteriserade i föreläsningen
om »Karikatyr och kliché». Kring den
karikerade gubben virvlar nystan av
släktgräl och köksskvaller, och ibland hotas han
att bli bortskymd av det snärj iga buskage
av slingrande nycker, som en jäntunge
planterat in på näsan på honom—-ett stycke
flickebarnspsykologi med Bergmans vanliga
grundtanke, att flickor tycker om sagor.
Var nu detta någonting att göra en
folkpjäs av för radions millioner lyssnare?
»Ja, just det! Bli nu inte förbannad, om
jag ber dig lära litet av radioteaterns bästa
dramatiker, din favoritantipati —- William
Shakespeare. Han är bra mycket mera
folklig än ditt stora ideal, herr Ibsen, och han
har skrivit mycket mera för etervågorna
—-i fri och rörlig rytm — och utan fasta
dekorationer. Midsommarnattsdrömmen,
Trettondagsafton ha blivit folklustspel,
utan att vara folkliga. Hur många läsare
ha dina böcker nu? Och hur många
licensinnehavare finns det i Sverige? Tänk på
det och skriv sen.»
Han satte upp en min, som jag aldrig
sett maken till. Det blev en försvarlig paus.
Och sen:
»Nå ja — hur har du nu tänkt dig Hans
Nåd?»
Vi gick igenom romanen, kapitel för
kapitel. Jag hade, i tron, att jag skulle
göra arbetet bekvämare för honom, strukit
för de stora dialogscener, som jag menade
utgjorde dramatiska element.
Första juli började han skriva pjäsen,
och efter en vecka kallade han mig ut till
sin ö för att läsa upp den. Han satt och
myste. Tydligen hade han själv haft nöje
av att se Hans Nåd Roger Bernhusen de
Sars kliva fram igen på sina höga älgben
— och onekligen är den originella figuren
ännu mera levande i pjäsen än i romanen
20 år tidigare. Baronen på Rogershus hade
ju också haft en föryngringskur under tiden
i »Jag, Ljung och Medardus». Han hade fått
mera mänskliga drag — faderskärleken för
den oäkta dottern Blenda, kärleken till
minnet av Blendas mor, och ömheten om
folket.
»Lyckligt, va?» frågade han efter
läsningen. Minst sagt! Men! Där fanns inte
ett enda utdrag ur romanen — ingen av de
dialoger jag streckat för, inte ett ord ur
boken. Det var ett nystöpt verk från början
till slut. Också händelseförloppet var på
viktiga punkter omlagt. Obunden av sitt
eget tidigare verk hade han satt igång sina
figurer på nytt. Kring en ny kompositionen
huvudtanke: motsatsen mellan ålderdom
och barndom. Shakespeariskt var det också,
så det förslog, muntert, kvillrande, med
ständiga stämningssvängningar i en
genomgående ton av sagospel.
Barnapsykologien är helt borta ur
pjäsen —- förmodligen roade det honom inte
att göra om den i ny form, när den redan
fanns i boken; han föredrog att hoppa
över den.
Borta är också några av romanens mest
visuella och dramatiska scener — underligt
nog! — sådana scener som den med
ungherrarnas cyniska sladder om flickan och
den magnifika seen där Hans Nåd
framlägger sin syn på sig själv inför sin syster.
Helt ny är i stället den seen som på
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
