Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien. Av Åke Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien
viss del av detta i och för sig enhetliga
komplex, t. ex. det samhällsteoretiska, eller
det rättsfilosofiska eller det etiska. För
Pufendorfs vidkommande har detta
emellertid betytt att man ej gjort rättvisa åt den
enhetliga grunduppfattning, som är
fundamentet för hela hans praktiska filosofi. När
han skriver till Stenbock, att »den egentliga
och rätta philosophia moralis» faller inom
ramen för hans speciella forskningsuppgifter,
så ger han med fullt berättigad tillämpning
på sig själv uttryck åt, att samhällets, rättens
och moralens problem endast kunna förstås
utifrån en logisk och systematisk behandling
av de grundbegrepp, som ingå i varje
samhälle, i all rätt och i alla slags moral.
Redan från första början är Pufendorf
medveten om denna sin vetenskapliga uppgift
och om rätta sättet att lösa den.
I en tid då de tongivande inom
vetenskapen, de ledande protestantiska teologerna,
prisa Aristoteles’ logik som Guds egen logik
och Thomas ab Aquino som princeps
moralistorum, anammar studenten Pufendorf
under sina studieår i Leipzig och Jena med
entusiasm den moderna matematiska
naturvetenskapens förkunnelse om förnuftets rätt
och förmåga att genom självständig
prövning finna en av uppenbarelsen oberoende
grund för objektiv sanning.
Han gör sitt första försök i Galileis och
Descartes anda, avskild från kontakten med
den lärda världen ■—- i ett fängelse i
Köpenhamn. Han har nämligen efter
universitetsstudierna gått i tjänst hos det svenska
sändebudet i Danmark, Peter Julius Coyet,
och när Carl X Gustav för andra gången
angriper Danmark kasta de förbittrade
köpenhamnarna Coyets huslärare i fängelse. Här
skriver nu tjugosexåringen (nio år före
kallelsen till Lund) Elementorum Jurisprudentiæ
universalis libri duo, och i dem tecknar han
sitt vetenskapliga program.
Han vill skapa en praktisk filosofi av samma
logiska stringens och samma objektiva
sanningsvärde som den exakta naturvetenskapen.
Hans lärare och vän professor Erhard Weigel
i Jena har infört honom i den matematiska
metoden, och rått honom att försöka sig på
en konsekvent tillämpning av den på ett
område, där fore honom Hugo Grotius och
Thomas Hobbes gjort liknande försök. Den
unge författaren beklagar att Aristoteles och
hans många eftersägare vågat göra en
skillnad mellan matematiken och moralvetenska-
6—Ord och Bild, $o:e årg.
pen med avseende på evidensen. Nu vill han
framställa den praktiska filosofien som en
demonstrativ vetenskap. Han åberopar sig
en gång för alla i förordet på Grotius och
Hobbes. Han ansluter sig i fortsättningen,
skriver han, till deras argument, icke till
deras auktoritet. När han har avgörande
invändningar att framställa mot dem så
polemiserar han icke. Han vill inte heller vinna
berömmelse genom att markera, när han
tror sig ha kommit närmare sanningen än de.
Han vill alltså bygga vidare på Grotius och
Hobbes, men han bekymrar sig icke om
den egna upptäckaräran. Och — det är det
viktigaste — matematiken är det metodiska
idealet.
Professor Cassirer har i en uppsats »Vom
Wesen und Werden des Naturrechts» uppvisat
nödvändigheten av att klarlägga i vilken
mening naturrättslärarna tillämpa den
matematiska metoden inom sitt område. De
veta mycket väl, att deras problem äro
annorlunda beskaffade än matematikerns. Det
är endast indirekt, som matematiken kan få
tillämpning på moralens och rättens område.
Matematiken innebär ett vetenskapligt ideal,
en symbol för förnuftets funktion. Den
betecknar det faktum, att det är samma
förnuft, som uppenbarar sig i de matematiska
axiomen och de fundamentala reglerna för
mänskligt handlande. -— Nu måste det
emellertid beträffande Pufendorf erinras om att
tillämpningen av den matematiska metoden
inom den praktiska filosofiens område
förbindes med iakttagelse och induktion. Liksom
Locke inom kunskapsteorien, så tillämpar
Pufendorf inom moralläran Galileis
analytisk-syntetiska metod. Han har själv klart
uttryckt detta i en av sina
Lunda-disserta-tioner, De ståhl hominum naturali. Han
skriver:
Naturforskarna nöja sig icke med att iakttaga
de kroppsliga tingens yttre och det som hos dem
först faller i ögonen, utan de undersöka tingens
inre och lösa upp dem i de delar, av vilka de
bestå. . . Samma metod tillämpa också de, som
vilja undersöka det viktigaste av alla moraliska
ting — staten. . . För denna vetenskaps
fullkomning är det av särkild vikt att (först) i tanken
liksom »överskrida» alla (givna) samhällen oeh skapa
sig en föreställning om huru människornas tillstånd
och beskaffenhet är att tänka oberoende av varje
samhälle och mänskliga instituoner. Härav kan man
sedan lätt sluta sig till vad som föranledde
staternas bildande, vilken rättsmakt och vilka plikter,
som betingas av statens väsen, och vilka speciella
förhållanden människor emellan, som följa av allt
detta.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
