Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien. Av Åke Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien
och med samma säkerhet som läkarna tala
om människokroppen yttra sig om andarnas
egenskaper.
Det är så väl i trons som i vetenskapens
intresse att man gör klara distinktioner här.
Gent emot sin mest frejdade motståndare,
Leipzigteologen Valentin Alberti, gör
Pufendorf klart, att uppenbarelsens innehåll
profaneras och vetenskapen förvirras, om man
inte respekterar gränsen mellan deras
respektive områden. Alberti hävdade med stor
energi, att man t. ex. kunde uppställa en
specifikt kristen logik i anslutning till det
faktum att i inkarnationen för första gången
i ett och samma väsen två olika substanser
ingått förening. I Eris Scandica ställer
Pufendorf lika konsekvent som effektivt mot den
kristna logiken bilden av en mohammedansk
logik, vars första axiom skulle lyda
»Mohammed är en stor profet».
Pufendorf är god lutheran i reformationens
ursprungliga anda. Han vill i likhet med
Luther icke släppa Aristoteles in i teologien,
men han vill lika litet ge uppenbarelsen
någon plats i philosophia moralis. Först när
de moraliska tingen fattas såsom förnuftets
produkt, såsom realiteter av speciellt slag i
den för människans förnuft åtkomliga
världen bliva de föremål för vetenskaplig
undersökning. Värdet sättes in i den mänskliga
kulturens sfär. Därför undviker Pufendorf de
subtila frågorna om varför något är, bl. a.
det spörsmål, som spelat en så stor roll i
skolastiken »om något är gott, därför att
Gud vill det, eller om Gud vill det därför att
det är gott». Sådana spekulationer
överskrida förnuftets kapacitet. Entia moralia
falla utanför religionen, om också
naturrättens giltighet ytterst har sin grund i Guds
outrannsakliga vilja.
Så har gränserna utstakats för den
praktiska filosofiens område och dess uppgift
fastställts.
Filosofien liör hemma bland de ärevördiga
vetenskaper, vilka ofta begabbats på grund
av sin världsfrånvändhet. En bland de
elakheter, som filosofien med jämnmod tålt,
gäller skillnaden mellan praktisk och teoretisk
filosofi. Man brukar säga att den enda
skillnaden är den, att den praktiska filosofien är
om möjligt ännu opraktiskare än den
teoretiska. Vi ha här flyktigt skisserat Pufendorfs
till synes högst abstrakta lära om entia
moralia. Den må verka abstrakt och
»opraktisk», men den har tillämpats på områden,
där den fått en högst påtaglig och reell
effekt. I anslutning till teorien om entia
moralia inför Pufendorf för första gången i
moralfilosofien ett begrepp, som kommit att
få den allra största praktiska betydelse i
eminent mening för rättsskipning och
samhällsorganisation —- tillräkneligheten.
Detta begrepp är ett av de allra centralaste
i hans filosofi. En mänsklig handling kan
betraktas ur två helt olika synpunkter. Dels
består den av en serie rörelser,
förstånds-och viljeakter, vilka alla äro entia physica.
De äro det material av vilket handlingen
består. Nu kan detta material sammanföras
i en viss bestämd form, vilket gör det hela
till en moralisk handling, till ett ens morale,
och denna form är just imputativitas »ut
ita loquar, per quam efectus actionis
volun-tariæ agenti potest imputari». Denna s. k.
imputativitas är alltså den sida av en viss
handling, den formella egenskap hos en
gärning, tack vare vilken handlingens effekt
kan tillräknas den handlande.
Detta är den praktiska filosofiens
grundsats. Med tillhjälp av detta axiom gör
Pufendorf en gränsdragning mellan moraliska
handlingar och dem, som falla utanför den
moraliska sfären. Härvid visar det sig att
moraliskt och juridiskt ansvar icke kunna
principiellt skiljas i sär.
Detta sammanhänger återigen därmed att
Pufendorf ställer ansvarighetens eller
till-räknelighetens begrepp i relation till en
ingående analys av förutsättningarna för det
moraliska handlandet överhuvud.
Han börjar med viljan. För att ett
moraliskt handlande, ett handlande efter normer
skall vara möjligt måste viljan vara fri!
Denna frihet ses ur två synpunkter. Den
består i indifferens och spontanitet. Detta
är egentligen två sidor av samma sak. Med
viljans indifferens menar Pufendorf, att rent
principiellt sett intetdera av två alternativ t.
ex. i en valhandling i och för sig får tänkas
påverka utslaget. Spontaniteten är den
positiva sidan av samma sak, nämligen att
viljereaktionen har sin orsak endast i viljan själv.
Alltså — viljan måste principiellt tänkas
befinna sig i ett jämviktsstadium utifrån vilket
den av sig själv sätter sig i rörelse. Pufendorf
vet, att detta är en abstraktion, en filosofisk
renodling av viljeproblemet.
I det faktiska handlandet begränsas
visserligen friheten dels av de normer, som ställas
för viljan, dels av den förvirring i övervä-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
