Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien. Av Åke Petzäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Pufendorf och den praktiska filosofien
icke-vetenskapligt objekt, den gudomliga
nåden. Nåden betyder ett definitivt brott på
varje teoretiskt sammanhang. Skolastiken
har på ett avgörande sätt gestaltat den
praktiska filosofien i västerlandet ända in i
våra dagar därför att den under
århundraden inriktat den filosofiska forskningen på
teoretisk förklaring av ett faktum, vars
väsensmärke är att det icke tillåter teoretisk
förklaring.
För skolastiken är å ena sidan allt Guds
verk, men å andra sidan måste människan
äga någon slags förutsättning att anamma
eller avvisa nåden. Annars blir
frälsningsurvalet obegripligt. Människan måste ha
»naturliga» moraliska förutsättningar, men fär
ej ha sådana, ty då skulle, för att tala
med Augustinus, Kristus ha dött förgäves.
De naturliga förutsättningarna måste finnas
för nådens gåva, men de göra gåvan
överflödig. I den mån trosinnehållet ikläder sig
teoretisk dräkt, kommer det i strid med sig
självt.
Denna dialektiska spänning tvingar
skolastiken att allt mera ingående bestämma »de
naturliga förutsättningarna», det i människan,
som är förutsättningen för den
rättfärdiggörande nåden och motiverar hennes ansvar.
Sitt mest pregnanta uttryck har denna
bestämning fått i begreppet Syntheresis, vars
oerhört betydelsefulla roll i kristen
spekulation man allt mera börjat inse.
Om själva ordet »synteresis» har en hel
litteratur vuxit upp. Det förekommer första
gången i Hieronimus kommentar till
Heze-kiel och användes som beteckning för en
särskild själsförmögenhet »scintilla
conscien-tiæ», samvetets gnista. Ordet finnes
emellertid icke i grekiskan såsom beteckning på
någon själsdel. Det sannolika är att en
felskrivning föreligger. Begreppet är här det
viktigaste.
Synteresis ingår för skolastikerna både i
viljans och förnuftets bestämning. Det är
den egenskap hos det omdömesfällande
förnuftet, som gör detta till sin natur riktigt.
Det är alltså recta ratio. Men det är också
en del av viljan, nämligen den egenskap hos
viljan, som gör den god i sig.
Det är människans naturliga inriktning
mot det goda. Det kan aldrig helt förstöras.
Icke ens hos den mest förkomne. Det
uppenbarar sig i samvetets röst.
Parallellen ger sig själv. Det är samma
konstruktion, som vi mött i Pufendorfs
till-räknelighetslära. Men en viktig skillnad
består. Inom skolastiken har synteresis-läran
skapats i den av trosinnehållet betingade
dialektiska spänningen mellan natur och nåd.
Den tjänar uppgiften att välta ansvaret från
den skapande till det skapade. Hos
Pufendorf motivera samma tankegångar
individens moraliska och juridiska ansvar
oberoende av uppenbarelsen. Det är därför hans
insats är ett viktigt led i den praktiska
filosofiens sekularisering, och det är därför den
fått en avgörande betydelse i idéhistorien.
Problemet »Samuel Pufendorf och den
praktiska filosofien» belyser etikens och
rättsfilosofiens aktuella uppgifter.
Det belyser först och främst
nödvändigheten av en omorientermg i etikens och
rättsfilosofiens historia. Det låter sig exempelvis
icke göra att förstå den moderna rättslärans
egenart genom att enbart jämföra den med
den romerska rätten. Den rättsteoretiska
diskussionen i nyare och nyaste tid måste
genom en ingående prövning ställas i relation
till skolastikens inre upplösning, betingad av
försöket att göra rationell vetenskap av ett
irrationale.
Därigenom och först därigenom kan det
lyckas den praktiska filosofien att klart
bestämma sitt område och sin uppgift. Denna
bestämning har försvårats därav att de
sekulariserade elementen levt kvar inom den
praktiska filosofien, utan att man gjort sig
reda för deras ursprung och vetenskapliga
oanvändbarhet.
Men den praktiska filosofien är lika litet
som filosofien i dess helhet enbart ett
utforskande av sin egen historia. Pufendorf
hör till de föregångsmän, som visat hän på
den aktuella och systematiska uppgift, som
den praktiska filosofien av i dag framför allt
erkänner vara sin, vilken kanske enklast kan
uttryckas så att den vill förena en empirisk
undersökning av moralens, rättens och
samhällets faktiska beskaffenhet med en logisk
och kunskapskritisk analys av begreppen,
omdömenas, normernas och institutionernas
principiella innebörd.
Slutligen må på tal om Samuel Pufendorf
och den praktiska filosofien en synnerligen
viktig specialuppgift av största betydelse
för idéhistorien antydas, nämligen en allsidig
framställning av Samuel Pufendorf själv och
hans verk.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
