Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Geochronologia Suecica. Av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geochronologia Suecica
de omständigheter, vilka bestämt dess
tillkomst och beskaffenhet: Allt det siam,
som uppbygger lervarven, har spolats ut i
havet eller andra vatten framför isfronten
tillsammans med de massor av
smältvatten, som årligen under varma årstiderna
strömmade ut från isen. Närmast kommer
det från moränmassor inuti isen, som
smältvattnet på sin väg genom isens sprickor
och kanaler råkat på och ryckt med sig.
.Moränen — »krosstensgruset» — hade i sin
tur hämtats från bergytorna, som isen
skridit fram över; och i synnerhet de undre
partierna av isen voro späckade med
stenblock och stenskärvor, grus och bergstoft.
Men när väl smältvattnet fått hand om
detta material, har först och främst
»krossstenen» svallats rund och förvandlats till
»rullsten», och vidare ha kornstorlekarna
skilts åt alltefter vattenflödenas styrka.
Det finaste bergmjölet har förts med längst,
ända ut i lugnvattnen utanför isen, där det
avsatt sig som lera. Det grövre — sanden —
har sjunkit till bottnen närmare
smältvattensälvarnas mynningar, och det allra
grövsta — gruset och rullstenarna — har
stannat just i själva mynningstrattarna av
de istunnlar, ur vilka vattnet forsat fram.
Detta grova material bildar våra
rullstensåsar, vilka äro sammansatta av
deltakäglor till isälvarna, som undan för undan
avsatts bakom varandra, allteftersom
is-fronten under avsmältningens fortgång
flyttat sig bakåt. Tillsammans bilda
smältvattensflödenas avlagringar av grus, sand
och lera liksom en serie solfjädrar, vilkas
skaft är rullstensåsarnas grusanhopningar,
där varje stråle utåt visar ett ständigt
avtagande i såväl tjocklek som
materialgrovlek, och av vilka de yttersta partierna
—- de kanske endast millimetertjocka
skikten av mikroskopiskt lerslam — förtona
halvkretsformigt på ett avstånd från
medel-punkten-isälvsmynningen, som kan vara
många tiotal kilometer. Och slutligen:
eftersom ju issmältningen upphörde under
vintern, blev också avsättningen av
smältvattensmaterial utanför isen vintertid så
gott som ingen. Under de kalla månaderna
bildades de svaveljärnsvarta skikt, med
vilka nästan alla lervarv sluta. Tillförseln
av lerslam blev då så ringa, att organiskt
siam — bestående av de svavelhaltiga
förruttnelseprodukterna från vattnets
organismer — den årstiden kunde ta överhanden.
Men nästa vår och sommar, när solgass och
ljumma vindar åter började tära på
ismassan, kom en ny smältvattensvåg; och
en ny portion av renare och grövre
lerslam, kanske t. o. m. av sand, lagrade
sig ovanpå fjolårets vinterskikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
