Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den ryska religionen. Av G. V. Tzebrikov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klocktornet Ivan Velikij i Moskva, i 6 o o-t al et.
Den ryska r e l ig i o n e n
Av G. V. Tzebrikov
Kyssen jorden . . .
Dostojevski.
Ji EN INGA RNA om den ryska
religiösa anden gå mycket i sär. Den gängse
åsikten är att »den slaviska själen», som
är en av de djupast mystiska, äger en
utomordentlig religiös inställning och att i
motsats däremot den officiella kyrkan
alltid har varit ett levande uttryck
förobsku-rantistisk formalism.
Följaktligen är det problem jag här
uppställer för mig detta: är den ryska
kristendomen verkligen frukten av denna kyrkas
undervisning, som kom från Byzans i
tionde århundradet, eller är den allenast en
organisk beståndsdel av folkkaraktären
som föga har att skaffa med vad kyrkan
lärt?
För att kunna svara på den frågan måste
man göra sig reda för den dubbla karaktären
hos den ortodoxa ryska tron. Förståelsen
av denna dualism innebär i sig själv
lösningen av ett problem, som väl skulle kunna
sägas vara jämförligt med det gamla
Israels, där profetismen ställde sig i direkt
motsättning mot hierarkien, vilket dock
icke kunde skada den djupa enheten i den
mosaiska tron.
Sedan Konstantinopel kommit under
turkarnas herravälde, blev Ryssland det
enda ortodoxa riket i världen, och
storfursten av Moskva blev den ende existerande
ortodoxt kristne suveränen. Här föddes
tanken på Ryssland som den verkliga
kristendomens eviga medelpunkt. På
sextonhundratalet skrev munken Philotetes i ett
brev till tsaren i Moskva: »Det har funnits
två Rom som fallit, det tredje finnes nu,
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
