Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den ryska religionen. Av G. V. Tzebrikov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ryska
predika sanningen i skepnad av idioter eller
visionära svärmare.
Bland hela denna skara funnos också
verkliga präster, såväl från det sekulära
som från det regelrätta prästerskapet, till
och med biskopar som dragit sig tillbaka
från det officiella ämbetet till
ödemarkernas tystnad. Det är ur denna miljö som den
verkliga religiösa ryska tankens väldiga
gestalter stego fram.
Präster eller ej, dessa »gudsmän»
uppfyllde det heliga Ryssland. Stora skaror
flockades kring dem från alla väderstreck.
Legenderna berätta om ofattbara under,
otroliga helbrägdagörelser. Allt detta har
emellertid ingen betydelse. Det verkligt
viktiga, det är att i skuggan av de ryska
skogarna utformade sig bilden av den Ryske
Kristus under gestalt av en fattig vandrande
tiggare, som drog genom det heliga riket och
klappade på dörren till varje koja. »Lillefar»
Kristus.
— Giv, giv, säger han, behåll ingenting
för er själv. Öppna edra dörrar, edra hjärtan,
edra penningpungar, så att jag där kan
taga vad jag behöver. Jag fryser, jag är
hungrig, jag har inga kläder. Jag är trött,
jag är sjuk . . . Men framför allt, säg aldrig
till mig att frågan om fromheten är
skiljaktig från frågan om er börs.
Där fanns den folkliga ryska
kristendomens sanktuarium, som gav färg åt hela
den religiösa andan hos detta folk.
Sedan sjuttonhundratalet äro dessa
gudsmän kända under namnet »staretsi»,
vördnadsvärda åldringar. Det vore omöjligt att
förneka att de stora gestalterna i den ryska
litteraturen, en Gogol, en Dostojevski, en
Komjakov och de båda gudabenådade
anarkisterna Krapotkin och Tolstoj, ha
inspirerats av dessa män från skogarna.
Staten och den officiella kyrkan
förföljde staretserna, men ingen kontroll var
möjlig med avseende på dem. Folket
kanoniserade dem. Kyrkan tvingades till
stillatigande.
religionen
A11 dr ej Rublev: Den heliga
treenigheten. 140 o-talet.
Treenighetsklostret, Moskva.
Låt oss alltså nu se på den ryska
ortodoxien i den form den tog för folket.
Ortodoxi sådan som folket utformade den.
Låt oss söka i en enkel filosofi sammanfatta
hela denna den slaviska själens religion.
Det är ingalunda en värld underkastad
logikens lagar, som den ryske kristne uppfattar
såsom den naturliga världen. Det är icke
en natur som lyder under matematiken, icke
ett universum där två och två
oföränderli-gen bli fyra, som den religiöse ryssen
föreställer sig såsom Guds verkliga värld. Det
är icke det Kosmos där naturlagarna synas
råda över lagstiftaren, där de fysiska
lagarnas föregivna oföränderlighet snarare
tycks råda över Gud än behärskas av
honom.
Världsalltets nuvarande aspekt är blott
en episod. Den skulle ej existera om icke en
avvikelse från lagarna ägt rum. Friheten i
skapandet förutsätter icke endast
möjligheten av avvikelse, utan också möjligheten
till icke-avvikelse. Alltså upphäver den
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
