Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
djupen, som han får dela med många
hemkomna jämnåriga under seklets sista årtionde.
Utställningen visar för övrigt att den nordiska
grundtonen sätter in hos Liljefors redan
under 8o-talet. Av största intresse är också ett
stort antal sena Liljeforsmålningar från
1920-och 30-talen, som på något sätt innebär en
sammansmältning av det realistiska och det
lyriska i hans inspiration. Vilken glädje
bereder icke den fläckiga tekniken målaren
Liljefors, då han med dess hjälp kan skildra
»det vildas rike» i all dess skiftning och
förvandling! Även om den konstnärliga
instinkten ibland svikit honom, upplyses hans
livsverk i stort av äkthetens adelskap. Han
fördjupade sig i sin speciella genre och nådde
mästarnas höjder som få svenska konstnärer.
Den som i studiet av svensk målarkonst
har intresse för nyanser måste glädja sig
mycket åt en sådan utställning som
»Åttiotals-måleriet» i Stenmans galleri. Många för de
flesta okända eller föga kända namn stod att
läsa i katalogen. Göteborgaren Barthold
Lindahls (död 1895) med hans detaljerade
realism, åskådliggjord i ett utsökt
kvinnoporträtt, var ett. Den skånske Karl
Aspe-lins ett annat. Hans ljusa, klara
»Kyrkdräk-ten ordnas» hade ett danskt tycke. En rad
goda målarinnor får inte glömmas i
sammanhanget. Den i Grez verksamma Emma
Löw-städt-Chadwick var representerad med
koloristiskt tjusande interiörer, Höckert-eleven
Anna Nordlander (död 1879) med några
mjukt skimrande norrländska vintermotiv
och en innerligt uppfattad bild av »Dalkulla»;
Mina Carlsson-Bredberg frapperade
särskilt genom några saftiga, psykologiskt
träffande porträtt. 80-talet fick genom
utställningen hos Stenman för mången en rikare
innebörd — anmälaren får bekänna för egen
del en med snopenhet uppblandad förtjusning
inför kollektionen. Ett eventuellt
konstkabinett i Törnrosas sovande slott plötsligt öppnat
för vernissage — något åt det hållet verkade
evenemanget.
Ännu en utställning med retrospektivt syfte
må noteras: Carl Johanssons i
Konstnärshuset, där den snart 80-årige konstnären
visade sitt intimt realistiska landskapsmåleri.
De äldsta motiven från 1880-talet hade tidens
säkra ljusbehandling och luftiga behag som
främsta kännetecken; längre fram utbildar
Carl Johansson en mustigare kolorit, som
kanske någon gång i de senare årens
produktion kan få ett väl grellt inslag i rödviolett.
Säkert är att denne norrlandsmålare är en
god och samvetsgrann artist. Att han även
tecknar utmärkt i mjuktonigt franskt
1800-talsmanér, kunde man konstatera i en samling
skisser från 1890-talet på Esseltehallens
utställning i april.
Ett karakteristiskt inslag i vårens konstliv
har varit de inte så få utställningar, i vilka
på ett eller annat sätt det svenska intresset
för andra länder manifesterats. I Uppsala
anordnade man en grekisk utställning till
förmån för Greklands Röda Kors och i Stockholm
förbereder Föreningen Fransk konst en stor
vårutställning under rubriken »Frankrike
genom konstnärsögon» till förmån för nödställda
franska konstnärer. Den vill i en svår tid ge
påminnelser om de rika franska impulserna i
vårt konstliv och bekänna den
tacksamhetsskuld Sverige står i till Frankrike som
konstlandet framför andra. En särskild artikel
om denna utställning inflyter i Ord och
Bilds junihäfte.
Man planerar också en stor nordisk
utställning i Stockholm. Lokalen blir
Konstakademien. Den i samband med Danska veckan i
Nordiska museet anordnade utställningen av
dansk konst och konsthantverk uppskattades
som ett vackert och värdigt inslag i
festprogrammet. Samtidigt med Arkivmuseets
invigning i Lund öppnade Skånska
konstmuseum en utställning i Akademiska
Föreningen av dansk dekorativ konst. Det nya
arkivmuseets insamlingsprogram omfattar
även grannländerna. Icke så litet av norsk,
dansk och finsk dekorativ konst finnes redan
i arkivet, och genom en frikostig donation
blir det möjligt att med samlingarna införliva
huvudparten av det nu utställda danska
materialet. En vidlyftigare utläggning av
betydelsen härav behövs ej. Det vare nog sagt
att konstens förmedlarroll inte minst i
påfrestande tider framstår klar. Den kan på
sitt underfundiga sätt belysa vissa
gemensamma faktorer i de nordiska folkens andliga
villkor och bättre än mångordiga analyser
klarlägga nyanser i vårt sammanhang med
omvärlden. Den kvantitetsbestämda och
mer-kantilt-materialistiska syn på de olika
stor-och smårummens insatser i världsalltet, som
på sistone fått en så våldsam utbredning,
måste med nödvändighet mjukas upp genom
den djupare förståelsen och respekten för
vissa andliga värden vid sidan om alla
geo-politiska spekulationer och aspirationer.
Efter Aaltonens utställning, som fortsatte
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
