Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I cykloncentrum. Svenska romaner och noveller under det sistförflutna året. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ey kl o n c entr um
bygger uppenbarligen i mycket på en
grundlig kunskap om nutida bönder och deras
uttryckssätt. Porträttet av Töre är inte någon
naiv idealbild av en kraftnatur; det har
många rynkor av erfarenhet, samvetskval
och grubbel.
Det patos, som förtätats i Tores gestalt
är av dubbel natur: en vilja att skydda
odlingen och den fruktbara marken mot
ödeläggelse och en våldsam motvilja mot förtryck.
Hatet mot herreförtryck gör Töre till
lönnmördare. En alldeles motsvarande episod
förekommer i Jan Fridegårds Trägudars land.
Trälen Holme, som räddat sitt barn, när
hövdingen låtit sätta ut det i skogen, och
rymt med sin trälkvinna och barnet, dräper
en av krigarna i hövdingens hird och gräver
ner honom. I båda fallen har den historiska
formen tjänat som skyddande förklädnad
för något brännande aktuellt. Man kan citera
en formulering av Eyvind Johnson: »Nu kom
kanske den tid då författarna fick söka sig
ner i katakomber, och en bra katakomb var
alltid historiens.»
Jan Fridegård är den som hittills sökt sig
djupast ner, ända till vikingatiden. Det har
väckt förvåning på sina håll, men det är
egentligen inte alls överraskande. Fridegård
har alltid intresserat sig för dem som
kommit på kant med samhällets rättsordning.
Att hela folk försatts utanför lagens råmärken
måste ha gjort ett särskilt djupt intryck på
honom. Han har skildrat en motsvarighet
till deras tillvaro i en fornsvensk trälfamilj,
och gjort det med mycket stark inlevelse.
Om Trägudars land tillfredsställer
fackmännens anspråk på historisk exakthet har för
bedömningen av bokens konstnärliga värde
mycket litet att betyda. All bestående
historisk dikt har varit starkt subjektiv. Man kan
t. o. m. säga, att när Fridegård bemödar sig
att följa Adam av Bremen blir framställningen
en smula tråkig. Det är den fritt skapade
första hälften av romanen, som är mest
levande. Här når också Fridegårds språkliga
konst sina vackraste resultat i en rad enkelt
exakta naturbeskrivningar.
Albert Olssons Sand är typisk för sitt år
inte bara i egenskap av historisk skildring
utan också i egenskap av bonderoman. Det
kom ut ovanligt många allmoge- och
bygdeskildringar 1940. Delvis torde detta ha berott
på skäl, som nära sammanfaller med vad
som anfördes på tal om Olssons bok.
Almqvist på sin tid vände sig till allmogeskildring,
när han skulle demonstrera den svenska
fattigdomens betydelse. Efter de goda åren
började den svenska fattigdomen bli aktuell
igen 1940. Härav den allmänna tendensen
— låt vara att det sedan finns individuella
fall, som inte låter sig förklara på det viset.
Margareta Subers Jonna skulle helt visst
ha tillfredsställt Almqvist. Det är en enkel
och psykologiskt trovärdig historia om en
flicka från ett fattigt båtsmanstorp i
Småland, berättad med stor kännedom om det
dagliga livets detaljer och med ett skickligt
användande av dialekt. En motsvarighet
till Raskens, sedd från kvinnlig synpunkt.
I samband med inknappningen i det
svenska folkhushållet har propagandan inte
försummat att påpeka, att den ökar kvinnornas
arbetsbörda och kvinnornas ansvar.
Kvinnans arbete i hemmet har plötsligt blivit
framhävt och lovprisat. Från kvinnornas
synpunkt skulle det möjligen kunna anmärkas,
att det inte är första gången man förutsätter
att de skall göra det bästa möjliga av en
situation, som de inte själva har skapat. I
Gertrud Liljas Byborna är huvudpersonen
en prästdotter, som blivit gift med en
folkskollärare i mörkaste Småland. Hon har en
smula konstnärliga och intellektuella
intressen och har inte precis väntat sig att få en
torparhustrus sysslor att sköta. Men en
folkskollärare i det inre av Småland förr i
världen måste vara torpare också för att
kunna existera. Och skollärarfrun finner sig i
sin lott och sköter sig så pass bra, att hon
får erkännande även från bondmororna.
Gertrud Lilja vet mycket om
resignationens vishet. Hon har en förmåga att utan
många ord framhäva de punkter i en
människas liv, som gör det till ett avgränsat och
utformat öde. Och hon känner böndernas
och särskilt deras kvinnors tänkesätt.
Byborna är en fast och klok bok.
S. E. Säljes debutbok Dimmorna lyfter är
en mäktig bonderoman från gränstrakten
mellan Småland och Blekinge. Det är en
bok om hur svårt det är att utplåna gammalt
hat. När Anund tillträder sin gård är han
besluten att inte låta sig påverka i sitt
förhållande till torparen Emil av det groll, som
fanns mellan deras föräldrar. Men det
hjälper inte med god vilja på den ena sidan, när
den inte finns på den andra. Och Emil blir
gift med den kvinna, som Anund borde ha
haft. Fiendskapen lever vidare, Emil strör
ogräsfrö i Anunds åker, sprider onda rykten
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
