Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karin Boye. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Svanberg
i sin helhet publiceras göres här ett par citat
för att belysa, hur hon under dessa års strider
med sig själv nådde fram till de ideal, som
bära hennes ungdomslyrik: »Har jag
genomgått min kris ordentligt? Till full frihet, till
yttersta individualism?» (5/2 1921). »Lyckliga
de, som av en eller annan orsak äro tvingade
att självständigt bryta vägar för sin moral»
(2.7. 1921). »Endast det ofrivilliga blir
överväldigande» (4.10. 1921). »Man kan inte vara
lycklig av att ha uppnått en viss punkt. Den
stadigvarande utvecklingen, rörelsen, ger
lycka» (3.12. 1921). Goethe, Almquist,
Nietzsche och Vilhelm Ekelund citeras och åberopas
på sådant sätt, att man ser, att de varit den
unga sökerskan till hjälp i frigörelsekampen
— mest säkerligen den sistnämnde, vars
böcker åratal voro bofasta på hennes
nattduksbord. Hon hämtade hos honom mod att
vidgå en skönhetsdyrkan, som spränger alla
bojor men frigjord blir sträng etisk norm.
Den lyriska debuten 1922, som blev en
omedelbar seger, humanistiska studier och ett
rikt kamratliv i Uppsala gav lycka men också
nytt stoff åt problematiken. Som ett bokslut
efter fem Uppsalaår kom 1927 den tredje
diktsamlingen, Härdarna. Den rymmer både
mörkare kval och stridbarare glädje än de
båda föregående. En stor serie kärleksdikter
innehåller något av det mest tragiskt
lidelsefulla, som svensk erotisk lyrik nått upp till:
Jag slet mig ur din skugga.
Den växer omkring mig.
Jag vandrar mina vägar
och hör ditt namn.
Jag valde dagens ljus,
och jag vill ditt mörker.
Jag vill ge syn och liv
för din själ och din famn.
Insikten om att ingen ostraffat bryter sed
och konvention har smitt den intensivt
hat-och trotsflämtande rytmen i Torkel Tyre,
dikten om skogsgångaren, hetsad och dödad
av gårdarnas folk som ett vilt djur, fast han
räddat en flicka från vargarna. Visste man
inte författarnamnet, skulle man knappast tro
att en kvinna skrivit rader som dessa:
Vi kunde ha skonat hans liv,
men värdet av slikt är ej stort.
En dråpare var Torkel.
Vi handlade så som vi bort.
Vi alla är män från bygden,
och detta var riktigt gjort.
Men trotsande inre och yttre hinder
bekänner Karin Boye smidigare och frejdigare än
någonsin sin tro på den fria utvecklingens
lycka. Klassiskt fast formulerar hon sin och
den unga generationens evangelium i den dikt
som hon kallat I rörelse, och som lästes och
lärdes utantill i studentkuporna under de
korta och lyckliga år, som döptes till
»Sveriges andra storhetstid»:
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr,
Oändligt är vårt stora äventyr.
Plågad av det lilla Uppsalas trånghet, där
möten hotade med dem hon inte kunnat älska
eller inte fått älska, avslutade Karin Boye
sina akademiska studier med magisterexamen
i Stockholm 1928. Att vara lärarinna i en liten
landsortsstad — Motala — tröttnade hon
mycket snabbt på. Hon tyckte om barn och
hade ett starkt behov att ta hand om och
uppfostra. Men statsläroverkens
reglemente-ring var henne motbjudande. Även i en s. k.
fri skola, där hon en del år senare
undervisade, kände hon sig alltför bunden.
Ett annat försök att inordna sig i den
normbundna tillvaron misslyckades också.
Återkommen till Stockholm gifte sig Karin Boye.
Fastän det var ett fritt kamratäktenskap
mellan två radikaler — maken var en
upp-salaclartist, som följt Karin till Stockholm-—
blev stugan snart för trång för skaldinnan.
Äktenskapet upplöstes de facto redan julen
1931. Emellertid hade hon inom ung radikal
stockholmsintelligens funnit en miljö, som
passade henne. Hon deltog livligt i debatter
om estetiska, filosofiska och sociala frågor.
Hennes inlägg var alltid oberäkneligt friska,
ibland skarpa och fräna, oftare milt
förstående och vidsynta. En dogmfri socialism och,
i ännu högre grad, psykoanalysens
livsåskådning hade i henne en övertygad, trosviss
förespråkerska. Hon var centralfiguren i en
krets, halvt inom, halvt utom Clarté, som
1931—32 gav ut tidskriften Spektrum. Redan
tidskriftens namn vittnar om den
mångsidighet, som redaktionen eftersträvade. Bland
Spektrums insatser är den att ha introducerat
T. S. Eliot i Sverige. Karin Boye gjorde det
i samarbete med Erik Mesterton, den
insiktsfulle introduktören av internationell litterär
modernism . . .
Närmast för att analysera bort komplex,
som hon visste sig lida av, vistades Karin
Boye större delen av året 1932 i Berlin, en
vistelse som blev djupt ingripande i hennes
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
