Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Sju dikter och fyra diktare. Av Olof Lagercrantz - Filmkrönika. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Lundkvist
Höstnatt av brus,
i det blåsande mörkret ett ensamt ljus.
Klapprande fönsterhakar,
raspet av knaprande möss.
En kvinna som vakar
med hjärtat långt ute till sjöss.
Morgon av frid,
himmel som klarnar förunderligt blid.
Hav som mumlar mot stranden,
en gumma som hör dess ord
med näsduk i handen
och hjärtat djupt under jord.
Det är en alltigenom lyckad dikt från
gränsen mellan land och hav och de tre
kvinnoöden som skymtar i skärgårdens eviga
blåst är tecknade med säker hand. Den
skickligt varierade refrängen om hjärtat
binder dem samman och ger något av
släktenas eviga gång och växling. Särskilt
verkningsfull är den första strofens käcka
viftande näsduk som i sista strofen
förvandlats till en kall, kramad begravningsnäsduk
i en gammal gummas hand. Rimflätningen
är skicklig och alls ej sökt som ofta annars
hos denne diktare. De många skiftande och
klart förnimbara ljuden i blåsten hör till
diktens största förtjänster.
Sammanställningen »det blåsande mörkret» kan inte vara
bättre. I denna dikt är det en idealisk
växelverkan mellan intellekt och
ursprungligt, växande liv.
Film krönika
Av Artur Lundkvist
—’ ’är jag nu efter två år återkommer
som filmkrönikör kan det vara lämpligt att
först beröra de förändringar som inträtt på
filmens område. De utgörs främst av en rad
förluster, av vilka den ojämförligt största
är den franska filmens bortsopande. Nu,
med något tidsavstånd, framstår den franska
filmens konstnärliga särställning under det
senare trettiotalet tydligare än någonsin.
Denna konstnärlighet bestod framför allt i
fördjupad psykologi, i nyanserad
människoskildring, och inga filmer från annat håll
lovar tills vidare någon fortsättning på den
linjen.
Genom kriget har vidare den ryska, engelska
och tyska filmen helt eller delvis försvunnit
från de svenska biograferna.
Filmförsörjningen måste alltså i huvudsak tillgodoses
av den amerikanska produktionen jämte
den svenska. Åter har den amerikanska
filmen beretts ett ypperligt tillfälle att
distansera den europeiska, men den tycks endast
förmå göra det i yttre avseende. Något
konstnärligt uppsving inom amerikansk film
under senaste åren kan man inte tala om.
Materialanhopning och omfång får överskyla
den inre tomheten, driven teknik ersätta
den levande ingivelsen, och detta långtifrån
mindre än förr.
Filmen liksom andra konstarter befinner
sig för närvarande i en vågdal, förklarligt
nog, och det är därför föga givande att
betrakta den ur renodlat konstnärlig synpunkt.
Uppgiften blir snarare att bedöma de nya
filmerna som allmän företeelse, som inslag i
samhällslivet, som förmedlare av intryck och
suggestioner: att betrakta dem ur
psykologisk och social synpunkt. Varje film är dock på
sitt sätt ett vittnesbörd om nuets värld där
den vacklar på gränsen mellan förflutet och
kommande.
Bortåt hälften av här omnämnda filmer är
byggda på romaner. Den filmade romanen har
blivit vanligare än någonsin: det har gått
därhän att bokformen i många fall bara ter
sig som ett förstadium till filmen. När det
gäller den banalare, populära romanen är
jag för min del närmast böjd att anse denna
utveckling för ett framsteg. Mindre värdefulla
romaner kan gärna och med fördel omsättas i
filmer, eller ännu hellre ersättas av filmer,
under det bättre böcker helst bör lämnas i fred.
Filmformen medför tidsbesparande
koncentration (när alltså ändå ingenting av värde går
förlorat), den ger ofta förnyelse och en viss
livfull omedelbarhet åt romanstoff som det
skulle vara tröstlöst för en något utvecklad
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
