Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kring en brevsamling och en årgång. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring en brevsamling och en årgång
Efter publiceringen heter det i ett brev:
»Jag har på alla håll hört glädje öfver
näsknäppen åt Wirsén. Att det icke är
Akademin en söt lukt i näsone, tar jag för
gifvet.» Det kan tilläggas, att detta ej
hindrade Wirsén att själv medarbeta i
Ord och Bilds första årgång. Han
medverkade i slutet av året med en essay om
Tennyson.
Lindgrens sist citerade brev innehåller
en annan, intressant upplysning. Det heter
nämligen: »Bra att Rydberg skrifver om
Nietzsche. Bara han nu håller löftet. Håll
efter honom bra. Det kommer att förskaffa
tidskriften vänner i Tyskland.» Av ett
följande brev från Marstrand xo juli framgår,
att planen med Viktor Rydberg gått i
stöpet och budet gått vidare till Lindgren
själv. Han ber nämligen nu att få
Nietzschelitteratur, som eventuellt kan lånas från
Viktor Rydberg eller Levertin. »Jag blef
för öfrigt särdeles ledsen att Rydberg bytt
ämne. Jag riktigt längtade att få höra hans
uttalande om just detta. Hvad han har att
säga om milieun och dess fhde till
konstnären intresserar mig medelmåttigt. Jag
tycker icke om hans sätt att kritisera
Taine som jag icke tror att han —■ med
respekt till sägandes -—- förstår.» Vad detta
syftar på, är inte fullt klart. Rydbergs
följande år publicerade skiss »I halvslummern»
kåserar över temat individ och typ. Men i
Lindgrens önskan att få höra Viktor
Rydberg ta ställning till Nietzsche kan man ju
instämma. Att uppgörelsen skulle blivit
bister, förstår man av brevet till Ola
Hansson i mars 1892, där Rydberg kallar
Nietzsche sin antipod.
I samma brev yttrar sig Lindgren om
det sjätte häftet med Selma Lagerlöfs
Legenden om fågelboet: »Den der Selma
Lagerlöf är en krona, skall nu också publiken
verkligen förstå hennes nobla, stilriktiga
skizz?» Även i övrigt vinner häftet hans
gillande. Om en sak är han dock i ovisshet:
»Kom ihåg att upplysa mig, hvem det var
H ellen Lind gr en,
som skref om Eleonora Duse. Det var förstås
att ta munnen full så det förslog, men det
var ingen dum karl, som hade skrifvit det,
det är säkert.» Hellen Lindgren hade
alldeles rätt, ty bakom pseudonymen Loris
under Duseartikeln dolde sig Hugo von
Hofmannsthal. Som en kuriositet kan i detta
sammanhang citeras, vad Helmer Key skrev
om samma häfte den 15 juni: »För öfrigt
får jag gratulera dig till det sista häftet,
hvilket jag tyckte vara särdeles lyckadt.
Skada endast, att du ej fått någon bättre
uppsats öfver L. Duse.»
Nu har också det kritiska halvårsskiftet
hunnit passeras, då Norstedts uppsade
kontraktet, och detta föranleder Lindgren till
följande förslag: »Hvad jag är nyfiken,
hvilken anledningen kan vara till
uppsägningen från Norstedts. Är det missnöje med
tidskriftens fria hållning? Kan du ej lirka
den qvar i det lugna kungliga hägnet af
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
