Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Isländska hembygdsdikter. Till svenska av Ane Randel - Jónas Hallgrimsson: En låt om islänningar - Jónas Hallgrímsson: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isländska hembygdsdikter
Må frejd och framgång hedra dem omsider,
som gammal bygd sökt upp och druckit mjöd,
där kring vår vaggas plats i forna tider
de första vänskapsordens samklang ljöd.
Om lyckan hade hägnat våra bygder,
så vore mången dådlös arbetsam
med all den kraft av bådas edra dygder,
som vänskap, liv och styrka skapa fram.
Det är så vanskligt här, när världen larmar,
ty tåreflödet strömmar som besatt.
De våra bäras bort på tidens armar,
och blommor dö en enda frostkall natt.
Ty är oss bäst att skaka av oss vreden
och ej från vänskapshamnen kasta loss.
Men om vi se ett solskensstråk på heden,
vi vänner hålla hop och glädja oss.
Gutår, go’ vänner! Medan vinet blöder,
må hoppets rankor kröna denna dag.
Må Gud välsigna våra såta bröder
och styra allt till deras välbehag.
Ty medan druvans gyllne tårar glöda
och nektarn sätter själarna i brand,
är det nog sant, att blomstren överflöda
hos dem, som känslan håller i sin hand.
JONAS HALLGRIMSSON
(1807—45)
Island
Island, du lyckliga ö, vår rimfrostpudrade moder,
var är din forntida frejd, frihet och dråpliga dåd?
Allt i vår värld är bevingat, din äras skönaste låga
lyser från urminnes tid nattliga vindarne likt.
Landet var härligt och skönt och snövita jöklarnas tinnar,
himlen var molnfri och blå, havet högtstrålande ljust.
Då kommo frejdade fäder och frie roddareskeppsmän
hän över bottenlöst hav hit till vårt lyckliga land,
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
