Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Jag söker mitt gamla Lund. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag söker mitt g arni a Lund
i topparna på de höga popplarna neremot
gamla Kopphuset, en vinterafton, medan
solen dalar, och är där någon nu som hör
de fina silverdrillarna?
* *
*
Ja, den kära gamla »botikan», som
den blev benämnd mellan Axel
Wallengren och mig. Med honom fick den botaniska
trädgården ännu en betydelse. Den hade
blivit som en symbol för de olikartade
vägar, på vilka jag drivit fram i mitt
liv: naturkunnighetens och själs- och
stämningslivets, då på ett liksom överflyttat
plan. Oerfaren på det förstnämnda, rörde
sig Wallengren med en viss högdragenhet,
tyckte jag, på det senare planet. Han
blev på ett vis för mig ein Emeher. Det hade
fallit sig så, att vi under skoltiden och ett
gott stycke vidare hade vårt hem på var
sin sida om gatan. Vi gingo ju också i
samma klass i »läroverket» och sutto, till
tider, bredvid varandra överst på andra
bänkraden, under matematiktimmarna
behagfullt överlämnade åt bortglömdheten,
ty när adjunkten Svensson borta på
katedern, försjunken i sina
uppfinnarfundering-ar, på ett för oss något skrämmande sätt
vaknade till, var det sällan vi, som »fingo
frågan». Och vid middagstid följdes vi
ofta hemåt. Wallengren stannade gärna vid
boklådsfönstret överst vid Södergatan och
fäste min uppmärksamhet på något
intressant i bokväg. Han pekade en gång på
Röda rummet och en annan gång på Det
nya riket. Där fanns tydligen i kamraten
något som ännu inte blommat fram i mig.
På Stortorget passerade vi
»kallunakärring-arnas» salustånd med köttbullshögarna på
borden, kommo förbi Lindgrens apotek,
han med »Kinavin med järn», och nådde
över Kraftstorg det gamla museet. Skrider
där någon gång, utanför det, i en »Kleins
regnkappa» och tungt stödjande på knölpå-
77
Axel W allengr en.
ken, vålnaden av den gamle »Radix»? Nå
— det är en annan historia! Mellan
Tegnérsplatsen och den ståtliga vita »Bondpinan»;
och vidare mellan Föreningen och »locus
peccatorum» kommo vi upp mot
korsvirkeshuset, »Fickens stall», som tycktes
stänga vägen, men vikande av genom ett
trångt sund åt höger voro vi inne på
»Tomegap», och den var vår gata. Nära
inpå, till höger, fanns då det enda större
huset, apotekare Gauffins, han med
dubbelblandningen, en krutgubbe med vissa
dekorativa tendenser, som i sin portgång
låtit måla Morgonrodnaden och
Himlavalvet och som planterat syren och jasmin
kring ingången till Stenebergs, mitt emot,
och ställt i utsikt att snygga upp litet
även hos »de andra bondbassarna». »Väter»
Steneberg, inflyttad korgmakaremästare
från Tyskland och en skäggig patriarkfigur,
hade bland annat gjort stommen till Egil
Skallargrims vikingaskepp för det nya
universitetets festtåg, 1882. Ännu kröker sig
gatan, hemtrevlig som fordom, ända bort
mot botaniskan, bred och solig i mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0093.html
