Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jag söker mitt gamla Lund. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Rosenius
Vi glömde aldrig botaniskan. I ett brev,
skrivet senare, läser jag ett P. S., efter
saker som kanske varit viktigare: Ribes,
den röda, blommar i botaniskan!
Wallengren absolverade raskt, under en
nog så sober livsföring, sin filosofie kandidat.
Han längtade väl ut, för att förkovra sitt
vetande, men väl också för livsäventyret,
mot vilket han trånade. Han kom också
ut, till Berlin, till Genève och till Paris.
Det sistnämnda Elysium rycktes han på
det skändligaste ifrån, för att »exercera
beväring» på Tvedörra. Vilket uppvaknande
från behagligheterna på Café de la Paix
och allt vad det hette, för att »med
mördar-vapnet på nacken idiotisera på en grå hed,
i brännande sol».
Han borde kanske inte ha kommit ut
den gången, i de eldfängda åren. Luften
därute hade varit alltför rusande, och han
gick nu in i en kraftförtärande och
distraherande längtans tid. Vilken examen som
helst nu, bara för att få möjlighet att
få en ställning ute i världen! Varför inte
juridik, som öppnar så många banor?
Och Wallengren gick under åren och
drogs med kampen att på allvar vara
författare och diktare och det trista arbetet
med en examen, genom vilken dikten en
gång skulle bli verklighet. Och nu möta
mig i min erinring trädgårdarna i
örtagårdarnas gamla, stilla stad. Jag undrar
om de funnits där i så själsmedveten
församling som nedanför husräckan i
Tomegap. Åt sig själva överlämnade och
fördrömda, en lång tid av året och i de långa
kulna dagarna. Jag tycker mig ännu se de
svarta och småknotiga, kvistiga
fruktträden mot den orörliga, grå luften. Kanske
kom någon människa dit någon gång,
i den första sökande vårförnimmelsens tid,
då där fanns små stickiga hål djupt ner
genom det tinande snötäcket efter
droppandet under träden. Nedför den lilla
trätrappan, som ledde dit ner från den lilla
gårdsplanen hos Wallengrens, kom där
kanske någon och såg att snödropparna
kommit ur jorden innanför
buxbomskanterna. Och sen smalt all snön, och den
stora milda våren kom, och det blev där
åter en drömmande juli, då tiden stod
stilla. Sommar efter sommar hade
Wallengren hållit till i den lilla paviljongen
långt nere i ett hörn av trädgården och
haft ett bord med papper framför sig.
Den skämtsamme kamraten Karl August
Wahlstein, den duktige språkmannen som
dog ung, han också, hade listat ut att
Wallengren satt och skrev på något
under rubriken »Ur en död mans papper»,
och han roade sig nu med att kalla
Wallengren »Den döde». Men Wallengren skrev
alltjämt. Och ibland, när vi gingo där stilla
i trädgården, stannade han vid en
rosenbuske och böjde sig ner över en av de
mycket djupröda rosorna och drog in i sig
den mycket djupa rosendoften. Så reste
han sig med en mycket djup suck, ryggen
blev om möjligt ännu rakare än vanligt,
och huvudet knyckte till, som i trots mot
allt som låg i hans väg.
Wallengren gav ut böcker, allvarliga
böcker. Men till tider levde han mera i
bohéme än i idyll. Penningbristen, som
ofta blev bekymmersam, kunde han dock
skämta över. I ett brev från honom
läser jag: »Jag är som bedövad av att
innehava en tia. Vet Du något säkert
bolag att placera pengar i?» Han
befriades ibland av en muntrare verksamhet.
Det blev glada dagar inom ledningen
för studentkarnevalerna i hörnrummet på
Föreningen med den dammiga
Apollobysten över soffan. »Man träffade alltid
någon där, och alltid stod det förfriskningar
framme.» Men forsumpningen var
obestridlig, och disharmonien blev alltmer
kännbar under det vanmäktiga strävandet
efter den examen som aldrig blev tagen.
Och det var ur den disharmonien och i den
förtvivlan som »fakiren» växte fram,
»Falstaff Fakir». Humorn hade alltid legat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
