Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Strindberg i Furusund. Av Gunnar Ollén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg i Fur usund
transportera den i tillämpliga delar till
Furusund, där den byggdes upp som en
badortsteater. Denna lilla teater har för
övrigt på senare tid vaknat till liv igen
efter en vilopaus på cirka 25 år.
Ett societetshus med danssalong var
givetvis alldeles som en sommarteater ett
nödvändigt tillbehör till en välrustad
badort. Hammer ordnade denna detalj
med karakteristisk smartness. På den
stora utställningen i Sundsvall 1882 fanns
en mycket stor industrihall. Den lät
Hammer montera ned och transportera den
långa vägen ut till Furusund. Där
återuppbyggdes den som ett operamusikens
och sommarbalernas eleganta hemvist,
enligt uppgift den största societetssalongen
i Sverige på sin tid. Strindberg kallar den
i Trefaldighetsnatten med en viss rätt för
»höganloftssalen».
Hammer anlade också promenader runt
ön och byggde sommarvillor i sekelskiftets
luftiga idyllstil med utsirade verandor och
skälmska arabesker kring fasaderna.
Villorna ordnades dekorativt med rosentäppor
framför och muntert smällande flaggor.
Gärna målade i vitt och med klingande
italienska namn: Colonna, Venezia,
Sorrento, Canaletta, La Scala o. s. v. Till sist
låg Furusund där vattenomkransat som en
symbol för det leende i mellansvensk natur
och det poetiskt ljusa i hembygdssångens
tidevarv.
*
Men det väntade på en diktare. I en av
hammerska badkontorets broschyrer, tryckt
i Stockholm 1888, heter det om Fagervik,
den vackraste viken på Furusundsön:
En härligare plats, så i alla avseenden
tilltalande och i så hög grad förtjänt att kallas
målerisk, torde man få leta efter i våra
nordiska skärgårdar.
Vilken tjusande tavla där ter sig för vår
blick! Högresta smärta björkar, som här idet
leende landskapet ansett sig böra ha försteget
och trätt fram i tavlans luftiga förgrund,
lämnande åt den mer dystra och tunga barrskogen
att fylla dess bakgrund. — -— — Fagervik är
August Strindberg dricker kaffe
hos sin syster och svåger.
Fr. v.: Harriet Bosse, Anne-M arie,
Strindberg, dr Hugo v. Philp, Jru Anna v. Philp,
dr Henry v. Philp.
en plats värdig att firas i sången, en plats
som skulle kunnat inspirera en Bellman.
Om Strindberg någonsin läste denna
reklambroschyr är ovisst. Ett faktum är
emellertid, att Strindberg valde Fagervik
som poetisk pseudonym för Furusund i
alla sina skildringar därifrån, boken
Fagervik och Skamsund, Drömspelet o. s. v.1
Någon jämförelse med Bellman skulle
säkert däremot inte fallit den lidelsefulle
Strindberg i smaken. Han hyste ju en
utpräglad motvilja mot, som han säger i
Tjänstekvinnans son, »den lilla
nummerlotterisekreteraren och hovpoeten» med
»den gamla fyllerisentimentaliteten» som
bara var »dåliga nerver».
Trots detta underbetyg var dock
Strindberg en, som det sägs, ganska road
iakttagare av Bellmansfestligheterna i
Furusund den 26 juli 1899. En systerdotter till
August Strindberg, Märta Philp, och hennes
man, direktör Hugo Fröding, som båda har
utomordentligt klara och intressanta
minnen från Strindbergs Furusundsvistelser,
har berättat mig några detaljer från det
festliga tillfället.
1 Idén till namnet »Skamsund» fick
Strindberg sannolikt av orten »Skarmsund», belägen
på Yxlan, mitt emot Furusundsön.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0103.html
