- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
88

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg i Furusund. Av Gunnar Ollén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar O II én

Bellmansfirandet hade under den
ham-merska epoken, som varade till Hammers
död 1905, karaktären av kostymfester.
Badgästerna gick upp till »Hammerska
ladan» och ekiperade sig med den
teaterrekvisita som ianns där. Sen tågade man
ner till Fagervik till själva
Bellmans-hyllningen, varefter återtåget gällde
socie-tetssalongen, där balen tog vid.

I Strindbergs Ett drömspel finns det en
underlig men ganska effektfull seen, som
anspelar just på Bellmansfesten som
Strindberg åsåg. Många har nog undrat över den
bizarra fantasi som skapat scenen. I själva
verket är den inte fullt så bizarr i sin
förhistoria som man i förstone kunde tro.
Officern i Drömspelet går fram och skakar
hand med Karantänmästaren Ordström,
vilken »klädd som en morian går på
stranden». Ordström frågar Officern: »Nå är du
inte förvånad att jag är svart i ansiktet!»
Officern svarar lugnt: »Min son, jag har
fyllt femtio år, och då förvånas man icke
mer! — Jag antog straxt du skulle på
maskerad i eftermiddag!»

»Ordström» i Strindbergsdramat har haft
till modell badläkaren Elias Nordström,
som just bar en alldeles utmärkt
morian-mask vid Bellmansfesten den sommar,
1899, som han tjänstgjorde på Furusund.
Nordström nämns för övrigt flera gånger i
Strindbergs anteckningar, så det är
tydligt, att han, som, i förbigående sagt, var
mycket högrest och imponerande, livligt
sysselsatt Strindbergs fantasi. Inte minst
kom Nordström att spela en roll för
Strindberg därigenom att han som badläkare
efter Emil Zander fick ta hand om alla
dennes egendomliga och invecklade
gymnastikapparater i Furusunds varmbadhus,
vilka i Strindbergs livliga drömspelsfantasi
förvandlades till de tortyrinstrument på
Skamsundsstranden, som varje
teaterbesökare kunnat åskåda med undran och med
skräck.

Det var inte bara dr Nordström, som

under den mycket genomskinliga
pseudonymen »Ordström» kom att spela en roll i
Strindbergs Fagervikskildringar. I dem är
det många av sekelskiftesårens kända
badgäster som figurerar. Och eftersom
Strindberg råkade vara på ett storartat gott
humör ganska ofta under sina
Furusunds-somrar så blev porträtten i regel inte
oförmånliga.

Christian Hammer själv skymtar i
Drömspelet. På ett poetiskt och vemodigt sätt.
Han var blind de sista femton åren av sitt
liv och kallas därför i Drömspelet Den
Blinde.

Officern: Se på den här som kommer då! Det
är den mest avundade av dödliga i denna orten!
Han äger dessa hundra italienska villor; han äger
alla dessa fjärdar, vikar, stränder, skogar, med
fiskarna i vattnet, fåglarna i luften och
villebrådet i skogen. Dessa tusen människor äro
hans hyresgäster och solen går upp över hans
hav och ner över hans länder . . .
Indras Dotter: Nåväl, klagar han också ?
Officern: Ja, och med skäl, ty han kan icke se!
Karantänmästaren : Han är blind ! . . .
Dottern: Den mest avundade av alla!

En person, som av Strindbergs
hundratals utkast och motivanteckningar från
Furusund att döma tycks ha tilldragit sig
diktarens speciella intresse, är notarien
Carl Victor August Ingeström. Han var 73
år gammal 1899 och väl känd av alla på
Furusund. Med sin vita röck och stora
solskärm och sina bl4 glasögon ovanför en lång
spetsig näsa gjorde han ett mycket
originellt intryck. Strindberg lät honom spela
en huvudroll i Trefaldighetsnatten, där han
som representant för alla Furusunds
badgäster får prisa en Fagerviksommars
diverse ljuvligheter med speciell accent på
de kulinariska, som Strindberg oavsett sitt
geniala själsliv var djupt intresserad av.
Strindberg hade säkert 1899 samma
känslor som då han i april 1889 kommit åter
från långa utlandsår och irrande mellan
hotell i Frankrike, Italien, Schweiz,
Tyskland och Danmark. Han skrev nämligen

88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free