Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgåminnen. Av Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louis Sparre
skötsel gav blev svårt. Dock fullbordades
under denna tid en altartavla till Wasa
kyrka och målades bl. a. ärkebiskop
Renvalls porträtt i Åbo. Snart ökades dock
beställningarna hos möbelsnickeriet. Palett
och penslar fingo läggas åt sidan för
möbelarkitektens och bolagsdirektörens arbete.
Fabriken hade fått utökas med målare- och
tapetserarverkstad och snickeriverkstaden
började bli trång.
Korta lediga stunder användes till att
ströva omkring i grändlabyrinten kring
Domkyrkan. Denna gamla stadsdel är
om-spunnen av en säregen poesi. Brand,
plundring, ödeläggelse har under gångna
århundraden upprepade gånger övergått staden.
1708 ödelades Domkyrkan och staden
fullkomligt av ryssarne. Den finska
ihärdigheten och idogheten, Borgåbornas aldrig
sviktande tro på en ljusare framtid har hjälpt
stadens innevånare genom långa perioder
av nöd och elände. Envist ha de fasthållit
vid sin gamla stad, återuppbyggande sina
hus på de förbrända tomterna och med
stoiskt lugn bärande prövningar, lidanden,
umbäranden av alla slag. Jag fattades av
en varm kärlek till dessa små slingrande
gator och branta gränder kantade med
hundraåriga hus och stugor omgivande den
dominerande Domkyrkan med dess branta,
höga svarta tak. Ständigt fängslades man
av perspektivet vid ån i vars vatten
de sovande sekelgamla fiskebodarna och
skjulen speglade sig och över vilka
Domkyrkobacken höjde sig med sin nedför
sluttningen böljande lövträdsgrönska. Av
tillgängliga kartor och stadsplaner ser
jag till min undran och fasa att hela detta
historiska minnesmärke med det gamla
vackra Rådhuset, Gymnasiehuset, som
hyste prästeståndet, och den Vickmanska
gården, där bondeståndet höll sina möten
under 1809 års betydelsefulla lantdag, är
dömt att försvinna för att giva plats åt en
nyreglerad, ordentligt inrutad stad. Ett
lika hopplöst projekt i denna backiga
terräng som att försöka utlägga ett
schackbräde i ett stenrös. Min häpnad över en
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
