Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gammalt och nytt i skånekonsten. Av Hakon Hedemann-Gade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Rydberg. Stranden vid Brantevik. Ofullbordad studie, iqio.
Gammalt och nytt i skånekonsten
Av Hakon Hedemann-Gade
^^^SrDET »skånekonst’) hur inte alltid
haft så god klang i huvudstadens
konstkretsar som just nu synes vara fallet.
Då Skånska konstnärslaget, Sveriges
första provinsiellt avgränsade
konstnärssammanslutning, firade sitt io-årsjubileum
1912 med en retrospektiv utställning på
Konstakademien, var huvudstadskritiken
mycket gunstig, och försäljningen gick bra.
Någon modern konst fanns det då knappast
i Skåne, den låg ännu i sin linda, men det
inom Konstnärslaget utbildade
stämningsmåleriet, där kvardröjande 90-talslvrik
möttes med dansk valörsyn och vissa
tysk-nederländska impulser, visade sig
levande nog, och experimentlustan saknades
för övrigt ej hos färgkonstnärer som Tora
Holmström och den året förut i lungsot
avlidne, nu genom en minneskollektion
företrädde Anders Trulson.
Jubileumsutställningen blev emellertid
Lagets sista, samlade manifestation. Med
Trulson tycktes också enigheten ha dragit
bort. Vid Baltiska utställningen uppträdde
skånekonstnärerna i skilda salar, och
tyngdpunkten låg ej hos de i Laget kvarstående
utan hos den utbrutna »Konstnärsgruppen
1913». Att skåningarna efter krigsåren, sedan
både Laget och Gruppen upphört att
fungera, kunde möta upp i huvudstaden med
en stor Liljevalch-utställning på nära 500
nummer berodde ej på skånskt initiativ.
Det var konsthallens styrelse, som stod
som arrangör, och intendent Strindberg
IOf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
