Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gammalt och nytt i skånekonsten. Av Hakon Hedemann-Gade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hakon Hedemann-Gade
reste själv ner till Skåne i januari 1919 för
att orientera sig på ateljéer och
utställningar och utse de konstnärer som
lämpligen borde inbjudas.
Denna utställning fick ett blandat
mottagande och jag skulle tro, att
skånemålarnas klena anseende i Stockholm under
hela 20-talet och ett stycke in på följande
decennium daterade sig just från tillfället
i fråga. Kritiken av aprilutställningen hos
Liljevalchs 1919 var inte helt obefogad
men i något fall onödigt hård. Skåningarnas
uppvisning var ingalunda svagare än många
andra Liljevalch-utställningar. Dock hade
flera obetydliga målarnamn kommit med,
under det att det stora namnet Gustaf
Rydberg saknades, och vissa av det
upplösta Konstnärslagets koryfeer hade råkat
in i en period av stagnation och
självupprepning, som kanske kunde ge något skäl
för talet om provinsiell efterblivenhet.
Samtidigt präglades det stockholmska
konstlivet av en kampglad nyorientering mot
expressionistiska ideal. Det började bli fint
att vara »modern» bland
utställningspubliken i Stockholm, att lägga huvudet på
sned inför dukarna och tala om artistisk
form och färg.
Hade skåningarna då alltjämt ingenting
modernt att bjuda på? Jo, efter Lagets ovan
antydda sprängning hade verkligen
konturerna till en kontinentalt betonad men
i det stora hela föga outrerad
skånemodernism kunnat skönjas. Vid Baltiska
utställningen sommaren 1914 var det ännu
bara Tora Holmström, som i sina dekorativa,
mosaikrutiga kompositioner visade
avancerade drag — men då krigsutbrottet på
hösten drev hem Joh. Johansson från
Dresden, Svante Bergh och Emil Olsson
m. fl. från Paris, betydde detta en nysådd
på skånekonstens marker, vars art och
omfattning först efterhand skulle
uppenbaras.
Av detta nya skånemåleri med dess fria
bredd och uppdrivna kolorit, starkt skil-
jande sig från de dunkla stämningsanslagen
på Lagets tid, fanns en hel del att se på
den omdebatterade Liljevalch-utställningen.
Joh. Johansson hade en stor kollektion
S91T1 vägde bra till — porträtt, figursaker
och landskap särskilt från den dityrambiskt
rödblossande perioden 1917-18 —, Svante
Bergh kom med ett ljustonigt
impressionistinslag av fransk delikatess, Albert Abbe
frossade med ungdomlig hämningsfrihet i
expressionistiska felteckningar
(Biljardspelare) och färgsensationer (Julskyltning), och
den så gott som alldeles nyupptäckte
söderslättskoloristen Emil Olsson hade fått
hela sin färggranna debutkollektion
överflyttad från Lund. Tora Holmström
slutligen, den något excentriska stilsökerskan
som med skäl kan betraktas som Skånes
första modernist, hade nu kommit fram
till en freskartad, mycket sober och
artistisk färgbehandling i sina
figurkompositioner och blomsterstycken.
Uppenbart är, att skånemåleriet just
vid tiden, då den häftiga kritiken satte in,
höll på att få ett nytt ansikte. Hos
Liljevalchs kunde man se det nya och det äldre
sida vid sida och även vissa mellannyanser
— men inte det riktigt gamla och goda,
Rydbergs harmoniska ljusvärld. I
jämförelse med det Rydbergska
valörlandskapet, där verklighetsiakttagelsen gärna fick
en touche av solig och mjuk poesi men
aldrig av sentimentalitet eller sötma, ter
sig Lagets landskapskonst mestadels tung,
ibland känslosam. Den är tung av
diktar-möda, av överflödande själfullhet och
skymningsmystik, eller helt enkelt av fet,
kladdig oljefärg. August Brunius talade en
gång — det var redan 1909 — om den
»pangermanska anstrykningen» hos
skånemålarna, yttrande sig i ett »elementärt
välbehag över oljefärgens fetma, mjukhet och
glans». Han hade kunnat tillägga, att en hel
del tyngd och grumsighet of t a nog fått följ a
det »pangermanska» i spåren. Slutligen ha
tyska drag yttrat sig här och där som be-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
