Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nyaste drömforskning. Av Felix Mayer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyaste drömforskning
värdera betydelsen av åtbördsspråkets
förhållande i sömndrömmen.
Ur drömmens struktur, betingad genom
åtbördsspråket, kan man sluta att, då varje
natt så många om dagen nyktra människor
leva överlämnade åt drömbilder, vilka i
uppfinningens djärvhet tävla med diktarnas
fantasi, det åtbördsspråkliga tänkandet, som står
det logiska vakna medvetandet så fjärran,
betyder en utomordentligt mäktig kraftkälla.
Ljudspråk och tänkande är mer än en
psykologisk funktion, är liksom hjärtslag och
andning själv ett livsfenomen. Å andra sidan blir
vilan i sömnen inte blott en biologisk
krafttillförsel för kroppen; därtill skänker
sömndrömmen — inte genom sitt innehåll, utan
med sina av åtbördsspråket betingade
luftslott — stimulans åt det logiska vakna
tänkandet. Det må här än en gång antydas att
människans egentliga skaparkraft ligger i en
psykisk inställning som liknar drömtänkandet
eller är nära besläktat därmed. Men så till vida
som hela drömtänkandet saknar kritik, är det
sannolikt att betrakta som grundval för det
intuitiva och geniala skapandet, som alltid är
omedvetet.
Den strukturella metoden, som grundar sig
på ljudspråkets förhållande till
åtbördsspråket, låter oss lättast förstå
drömformationen skiktvis.
Om den vaket medvetna, logiskt tänkande
människan i helhetssynen, som blott är
möjlig inom den distanserande synkretsen,
anställer jämförelser vilka leda till
värdeomdömen, så förfogar däremot den drömmande
i sin bildvärld blott över liknelsen, som tillhör
folkspråket och diktaren. I åtbördsspråket,
som formar drömmens struktur ända ut i dess
yttersta skikt, bli ljudspråkets ord till
upplevda bilder. Dessa förmå blott på ett ungefär
återgiva den strängt begränsade
ordbetydelsen; drömbilder från detta perifera skikt
verka, då de översättas till ljudspråket,
ungefär som Till Eulenspiegels streck; då han tog
talesätten bokstavligt, fattade han dem
antingen för snävt eller för vitt. Så till exempel
drömde en medicinsk skriftställare, som funnit
det nödvändigt att polera åtskilligt i en
uppsats, att han finhyvlade en bräda. Han
överförde inte blott i drömmen det andliga arbetet
på ett rent hantverksmässigt, drömmen valde
också ett inte helt motsvarande grovt
hantverk, där ett finare som till exempel filning
hade varit mera på sin plats. Ordet »polera»
skapade den ytliga förbindelsen med dröm-
upplevelsen.1 Ur den ljudspråkliga
ordbetydelsen kan också en dröm förklaras, i vilken
någon drömde om professorskan Leyden, när
han egentligen menade professor Freud.
Könsförväxlingen motsvarade motsättningen
mellan »Freude» och »Leiden».
I dessa ytliga drömskikt, som sakna kritik
emedan även de stamma ur åtbördsspråkligt
tänkande, hänföra sig likhetssituationerna
ofta till ljudspråkliga tankar; genom
dubbelmeningen eller omkastningen av
ordbetydelsen förefalla de ofta lustiga. Ljudspråkets
inflytande har ännu inte helt försvunnit. På
grund av dessa drömbilders förbindelse med
ljudspråket kallar jag dem talbilder.
I djupare skikt upplöses ljudspråkets
sammanfogning ännu mer. Blott den musikaliska
klangen återstår, detta bevisa drömord som
»antonaton» eller »raminaria». I de djupaste
drömskikten slutligen saknas varje antydan
till ett ord. Därför visa drömbilderna ofta en
viss ordningsföljd, som påminner om den
experimentella åtbördsspråkliga
framställningen av satsen »boken är röd», det vill säga
drömscener drömmas som i förhållande till
sömndrömmens tema ha negativ karaktär,
och på dem följer så en drömscen med positiv
accentuering. Drömbilderna i detta djupskikt
kallar jag åtbördsbilder, emedan de upplevas
helt i åtbördsspråklig inställning.
Den antitetiska följden är ingalunda
begränsad till djupdrömmen och visar, då den
uppträder i de perifera drömskikten i
närheten av det vakna medvetandet, den
åtbördsspråkliga tankearten som gestaltare av
drömmen överhuvud. För en djupdröm talar det
också när drömfigurer blott framträda
tvådimensionellt; så upplevde jag en gång
Alperna som utklippta silhuetter, en annan gång
låg en person som en oblat på marken.
Om slutligen sömnen blir så djup att också
den meningsfyllda rörelsen, åtbörden, inte
mer kan tänkas, så har den drömlösa sömnens
tillstånd uppnåtts. Vissa drömmar, som ge
upplevelsen att man inte kan röra sig, är
oförmögen att gå, att man faller, stå vid gränsen
av den drömlösa sömnen och förorsaka genom
den medföljande ångestkänslan mången gång
ett plötsligt, förfärat uppvaknande.
Dels av själviakttagelser, dels genom andras
berättelser har framgått att en natts dröm
inte uteslutande tillhör en zon i schemat, utan
att den genomlöper olika stadier. Så till
1 Silberer : Autosymbolische Träume.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
