- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
142

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nyaste drömforskning. Av Felix Mayer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Felix Mayer

rubbat. Genom kritikens uteblivande blir
distansen mellan den drömmande och det
drömda ännu mer förminskad än i
åtbördsspråket vid experimentet. Den större
närheten stegrar det upplevdas intensitet, så att
händelser och gestalter få makt över den
drömmande. Så inträder i drömmen en
ändring i den psykiska inställningen, som är
helt olik dagens välbekanta. Å ena sidan
den gnostiskt vetande, å andra den
emotionellt självuppgivande.

»Handnärheten» bestämmer nu verkligt den
drömmandes världsbild. Alla åtbördsspråkets
egendomligheter och avvikelser gentemot det
ljudspråkliga meddelandet visa sig nu i
tänkandet själv. Orsak och verkan kunna inte en
gång tänkas. Värdeomdömen såsom gott och
ont äro inte endast i framställningen utan
också i själva tankeakten omöjliga. Därför
är drömmen amoralisk.

Det stumma seendet i drömmen, vilket inte
såsom i det vakna medvetandet har ögat som
kontrollerande sinnesorgan till sitt förfogande,
uppnår väl närhet till objektet, men kan dock
ej tränga fram till det talade ordets entydiga
beteckningar. Därför sakna drömbilderna
identitet, de växla såväl gestalt som plats.
Var och en känner till drömgestalternas
förvandlingsförmåga, sceneriernas raska växling,
och huru ett drömväsen som nyss synts vara
på något avstånd, strax därefter befinner sig
alldeles i närheten eller rent av förvandlar sig
till det egna dröm-jaget.

Med avseende på det experimentella
åtbördsspråket har ovan sagts att dess
jämförelser — antiteser och teser —
företrädesvis hänföra sig till tingens yta. I stället för de
tre dimensionerna i ljudspråket kommer i
åtbördsspråkets meddelanden
tvådimensionali-teten till synes. Då det som skall meddelas
måste befinna sig i handnärhet, försummas
avståndet. Men avståndet är den faktor som
betingar djupdimensionen, det kroppsliga. I
drömmens åtbördsspråkliga tänkande faller
den tredje dimensionen ofta faktiskt bort;
därför få personer och föremål detta flyktiga,
skugglika, som ägnar sig för drömgestalter.
Drömfigurer kasta inga skuggor.

I en på korthet och koncentration siktande
uppsats ha blott några få av de många
överensstämmelserna mellan drömmen och
åtbördsspråket kunnat anföras; men redan de
förmå visa att det är åtbördsspråket som
bildar den sammanhållande tråden för
dröm-pärlhalsbandets gestaltning. Det kan visser-

ligen väcka förvåning att just en så flyktig,
bisarr, urpersonlig upplevelse som
sömndrömmen i viss mån klarlägges och även kan
förklaras genom en planmässig forskning av

experimentalpsykologin.

*



Drömmens struktur

Den sällsamt skugglika drömvärlden kunde
bringas vår insikt närmare genom det
experimentella åtbördsspråkets delvis utforskade
egenskaper. Ur den förändrade psykiska
inställningen, upplevelsens stegrade intensitet,
liksom också ur de uppenbara
språkrubbningarna kort före insomnandet kunde man
draga slutsatsen att i sömndrömmen inte
endast meddelelsens art utan själva tänkandet
är åtbördsspråkets.

Det vore felaktigt om man ville taga
störningarna i ljudspråket, alltså något negativt,
i anspråk som förklaring till en så viktig
livsprocess som sömndrömmen. Ljudspråket är i
viss mån endast ridån, som måste dragas åt
sidan för att göra drömspelet synligt på den
seen, där den sovande deltager än som
åskådare, än som skådespelare.

Redan psykoanalysen kände till drömmens
arkaiserande drag och en regression tillbaka
till barnet; en sådan kunskap härrörde ur
dröminnehållet. Vi veta emellertid nu att
ljudspråket och dess synkrets inte är en
urgammal besittning för mänskligheten. Hos
primitiva folk finns det så kallade »handspråk»,
det vill säga orden bli begripliga blott i
förening med åtbörder. Det första tecknet till
andlig tillväxt hos spädbarnet är vidare
rörelsen, som har en mening, åtbörden. Genom att
röra och känna på sina egna lemmar, genom
att gripa tag i föremål lär sig spädbarnet förstå
viktiga kroppsfunktioner hos sig själv, lär
känna det han med handen kan nå av sin
omvärld. Det kan visserligen inte bevisas att
tänkandet hos barnet, som ännu inte kan tala,
är åtbördsspråkligt; men förmodan därom
blir till säkerhet därigenom att då det späda
barnet börjar betjäna sig av ljudspråket ännu
många och tydliga drag av åtbördsspråkligt
tänkesätt äro påvisbara. Man bör tänka på
vilka oerhörda andliga framsteg som göras
från barnets födelse till omkring det fjärde
levnadsåret, alltså under en tid då barnet helt
och hållet saknar ljudspråket eller så
småningom växer in i det. Då först skall man riktigt

142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free