Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Finlands förste president. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finlands förste president
politiken helt enkelt kunde hejdas genom
passivt motstånd. Men de konstitutionella
utgingo från att det man frivilligt uppgett
var förlorat för alltid, medan det, som
våldet frånrövat en, kunde tänkas
återvunnet under gynnsammare förhållanden.
Och framför allt borde ingen finländsk
medborgare medverka vid lagbrott, även
om det skedde för att bevara ämbetena i
inhemska mäns händer.
Uppkomsten av undfallenhetspartiet bröt
emellertid i stor utsträckning udden av det
passiva motståndet, ty när lagtrogna
tjänstemän avgingo eller avskedades, funnos
alltid gammalfennomaner till hands för att
ersätta dem. Sålunda befriades den ryska
regeringen från de betydande svårigheter
som skulle ha härflutit ur bristen på
personer med nödig förmåga att förvalta ett
ämbete i Finland.
Protokollssekreteraren Ståhlberg anslöt
sig i likhet med massan av sina partivänner
till det konstitutionella blocket och
framstod snart, tack vare sin karaktärsfasthet,
sitt klara huvud och sina grundliga
juridiska insikter såsom en av dess främste
män, ehuru han — främst kanske till följd
av den tillbakadragenhet, som alltid har
utmärkt honom — j ämförelsevis föga
framträtt utåt. År 1903 blev han i olaglig
ordning avskedad från sitt ämbete, emedan
han vägrat att ta befattning med
åtgärderna för verkställigheten av den
grundlagsstridiga värnpliktsförordningen av 1901.
Vid lantdagen 1904—05 var han medlem
av borgarståndet. Och då den politiska
generalstrejken, som hösten 1905 skakade
hela det ryska riket och utsträcktes även
till Finland, för en tid återställde de
lagenliga förhållandena i storfurstendömet,
kallades han till medlem av den
konstitutionella senat, som tillsattes under Leo
Mechelins ledning; Ståhlberg blev chef för
handels- och industriexpeditionen.
Vid denna tid begynte frågan om förbud
för tillverkning och försäljning av alkohol-
haltiga drycker bli aktuell i Finland.
Senator Ståhlberg ansåg, att ett för hela landet
gällande totalförbud icke skulle kunna
genomföras — vilket erfarenheten senare
bekräftat — och förordade därför ett försök,
grundat på kommunal förbudsrätt. Senaten
omfattade hans åsikt, och en av Ståhlberg
utarbetad proposition framlades för 1907
års lantdag, den första efter
representationsreformen. Inom lantdagen var dock
majoriteten för totalförbud, varför
propositionen föll. Med anledning härav anhöll
Ståhlberg om befrielse från sin befattning
som chef för handels- och
industriexpeditionen — den första tillämpningen i
Finland av parlamentarismens idé.
Då professuren i förvaltningsrätt vid
Helsingfors’ universitet var ledig och senator
Ståhlbergs utbildning gjorde honom
särskilt meriterad för densamma, sökte han
den och erhöll följande år sin utnämning.
I tio år ägnade han sin tid och sina krafter,
för så vitt de icke togos i anspråk av
politiken, som icke släppte sitt järngrepp, åt
universitetslärarens och
vetenskapsmannens verksamhet. Främst bland de arbeten
han under denna tid publicerade står det
stora standardverket »Suomen
hallinto-oikeus» (Finlands förvaltningsrätt), vars
första, allmänna del utkom 1913 (i svensk
översättning 1940) och den andra 1915.
Men, som sagt, politiken släppte icke sitt
grepp om en man sådan som professor
Ståhlberg. Därom vittna de talrika
politiska artiklar han publicerade i dagspressen,
och därom vittna hans insatser i den nya,
ultrademokratiska folkrepresentationens
arbete. År 1909 var han ordförande i
grund-lagsutskottet, år 1914 fungerade han som
lantdagens talman. Från 1908, och i än
högre grad från 1910, var förhållandet till
Ryssland ånyo kritiskt, och läget tedde
sig om möjligt än hopplösare än under
författningskampens första skede, ty den
kejserliga regeringen kunde nu i sitt mot
Finland riktade förstörelsearbete påräkna
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
