Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Finlands förste president. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eirik Hornborg
doktorsgraden, utnämndes Ståhlberg till
adjunkt vid universitetet men övergick
redan 1898 till tjänstgöring vid Kejserliga
Senaten för Finland; nämnda år blev han
protokollssekreterare vid civilexpeditionen.
Det var i den sista aftontimmen av
Finlands konstitutionella period under den
ryska tiden; redan samma år bragte
allvarliga varsel, och manifestet av den 15
februari 1899 inledde på fullt allvar
Finlands till synes förtvivlade och utsiktslösa
författningskamp. Till en början var
opinionen enhetlig; trots russificeringen i
Östersjöprovinserna och andra icke-ryska
områden i riket hade man svårt att tro på
ett avsiktligt överkorsande av Alexander
I:s av alla följande kejsare, inklusive
Nikolaus II själv, bekräftade löfte till
Finlands folk. Men småningom klarnade läget,
och parallellt därmed uppstod en remna
i försvarsfronten. Tecken därpå skönjdes
redan under sensommaren och hösten år
1900, och den 11 december nämnda år
gav det gammalfinska partiets åldrige
hövding Yrjö-Koskinen signal till en öppen
brytning. Detta skedde genom ett i
tidningen Uusi Suometar publicerat öppet brev.
Hänvisande till Snellmans uttalande om en
stark folkanda som det säkraste värnet
mot yttre tryck — en folkanda, som kan
böjas men inte brytas —, gjorde författaren
gällande, att det enda riktiga
tillvägagångssättet vore att »se sanningen rätt i ögonen
och, i den mån det visar sig nödvändigt,
vika — för att än en gång använda
Snellmans ord — för historiens yttre tvång».
Yrjö-Koskinen anbefallde avbrytandet av
alla förbindelser med det svenska partiet
och principiell solidaritet med den inhemska
regeringen, d. v. s. den vid denna tidpunkt
till följd av de grundlagstrogna
senatorernas avgång på undfallenhetspolitik
inställda senaten, huvudsakligen rekryterad
av gammalfinnar.
Den gamle partiledarens appell
förklingade icke ohörd. Det övervägande fler-
talet av det gammalfinska partiets
medlemmar lystrade till den, och läran om
undfallenhet i fosterlandets namn gjorde
starkt intryck inom rätt vida kretsar av
folket. Naturligtvis kan man icke betvivla
det fosterländska sinnelaget och uppsåtet
hos flertalet av undfallenhetens anhängare,
men då en huvudpunkt i programmet
gällde bibehållandet av ämbetena i
inhemska händer, kunde partiparollen
alltför lätt begagnas såsom en täckmantel
för lycksökeri och hänsynslös egoism.
Under det gammalfinska partiets fana
samlade sig därför ett delvis ganska brokigt
sällskap. En förutsättning för hela
programmet var, att de ryska angreppen på
Finlands politiska och nationella liv icke
avsåge det fullständiga krossandet av
begreppet Finland utan hade begränsade mål;
man ville alltså genom att offra något söka
rädda det övriga och — såsom man
hoppades — väsentliga.
På denna tid existerade vid sidan av
det gammalfinska tvenne politiska partier
i Finland: det svenska och det ungfinska.
Det sistnämnda, till vilket K. J. Ståhlberg
räknades, hade bildats vid slutet av
1880-talet; det var mera liberalt och
framstegs-vänligt än det gamla finska partiet, ur
vilket det brutit sig ut, men tillika mera
radikalt i språkfrågan. Likväl
sammanslöto sig nu de två nämnda partierna.
Alla inre stridsfrågor, och främst bland
dem språkstriden, skulle avskrivas inför
hotet mot landets författning och
rättsordning. Försvaret av de gemensamma,
allt annat överskyggande intressena skulle
helt dominera. Det skulle få formen av
passivt motstånd — ignorerande av alla
lagstridiga påbud, obönhörlig vägran att
foga sig i sådant, som icke överensstämde
med i Finland gällande rätt. De båda
partierna sammanslöto sig till ett, det
konstitutionella.
Naturligtvis kunde ingen insiktsfull och
framsynt människa tro, att förrysknings-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
