Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Av Folke Holmer
—^ U SITTER inför ditt motiv med
akvarellblocket över dina knän och penseln
i handen. Lägg bort blocket ett tag! Fyll dina
ögon och din själ med det du ser. Se länge
och litet till. Observera, jämför, avväg,
överblicka! Slut sedan dina ögon och återupplev
din syn med dina drömsinnen. Så småningom
silas alla oväsentligheter bort och endast det
essentiella stannar kvar i ditt minne. Detta
skall du måla. Din bild är redan färdigmålad
i ditt inre och nu gäller det att icke förvillas
av det yttre motivet, som ligger kvar framför
dig.» Citatet är hämtat ur en inspirerad
utläggning av Isaac Grunewald om
akvarellkonsten i Otto G. Carlsunds lilla gula gazett,
»Konstvärlden», en publikation, som snabbt
utvecklats till en oumbärlig hjälpreda för den
som söker orientera sig i aktuellt svenskt
konstliv.
Bortsilandet av oväsentligheter i motivet
är en huvuduppgift för den verklige
bildskaparen, antingen han arbetar vid
akvarellblocket eller hugger på marmorblocket.
Kravet behöver ingalunda utesluta den
ödmjukhet inför naturens detaljrikedom, som är den
äkta konstnärens signum. Men mångfalden
i alla dess strålande enskildheter kan ej
återskapas i bilden — med Skaparen själv kan
ingen konstnär konkurrera — han måste nöja
sig med att så gott han förmår med sina
tekniska uttrycksmedel gestalta den rika
upplevelse motivet skänker honom och i sin tur
söka meddela den åt andra. Konsten är det
fina instrumentet för andlig gemenskap, för
utbyte av upplevelser.
Man kommer osökt in på reflektioner över
bildskapandets elementära villkor på en
utställning av kinesiska målningar (april—maj i
Nationalmuseum). De gamla kinesernas
bildkonst hängde intimt samman med deras
skrivkonst. Båda hade sin upprinnelse i samma
källa. Vissa mjuka rytmer organiserades till
skrivtecken, andra läto sig utnyttjas till
speglingar av omvärlden, de blevo element i den
stilisering av naturformerna kineserna
till-lämpade i bildkonsten. Samma svarta
tuschflöde kande lika väl ledas in i reglerade skriv-
teckenskanaler som bredas ut i stolt stigande
bergsformationer och i skummande
vattenvirvlar, utspädas till lätta skyar, dimma,
atmosfär, samlas till energiska skuggeffekter av
djupt svart i klippskrevor och grenverk eller
förtätas i en smidig apas sammetsvarta
silhuett. Kinesen förstod att väl hantera sitt
känsliga instrument, den mjuka hårpenseln. Med
den kunde han göra de lättaste penseldrag,
som bara voro aningen av en ton i
genomskinligaste grått, eller de mest energiska streck
i kompakt svart mot den vita grunden.
En kinesisk målarpoet gav ofta sin bild en
lyrisk text. Vid ett känsligt målat bambustånd
kunde det t. ex. stå att läsa: »Vem kan väl
föra penseln såsom den gamle skäggige Su
Tung-p’o? Han bragte bambuskotten att
öppna sig i vinden och att framstå som
bestänkta av dagg, sålunda fängslande
människornas hjärtan och sinnen...»
Detta uttryck för stolt artisteri och ödmjuk
naturdyrkan i samma fattning rimmar väl
med en annan kinesisk bekännelse i
"konstfrågor: »Målarkonstens verk skapas i hågen
och uppenbaras genom penseln. På ett
underbart sätt framkallas en illusion av tingens
form, vilket är tillräckligt för att uppväcka
människornas känslor och mana fram deras
själsstorhet.»
I sin uppsats om akvarellkonstens finesser
är Grünewald mån om att inskärpa vikten
av att inspirationen håller jämna steg med det
tekniska kunnandet. »Vad hjälper den
starkaste upplevelse eller inlevelse, om man är
oförmögen att överföra sina visioner och
förnimmelser till pappersarket eller duken?»
Han ger råd som en gammal kines rörande det
som skapas i själen och »uppenbaras genom
penseln».
Inför Grünewalds egen vårutställning av
akvareller, gouacher och oljor i
Konstakademien hade man utsökta möjligheter att
jämföra teorierna med praktiken. Här visade han
prov på sitt akvarellmåleri ända från förra
förkrigstiden fram till föregående års
lapplandsstudier. I de tidiga bilderna från slussen
och stadsgården briljerar ett lekfyllt och
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
