Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Birgittinernas konst och den nordiska unionstanken. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgittinernas konst
får heller inte glömma att det i Vadstena
dock var Birgittas egna föreskrifter som låg
till grund för måttsättning och
proportionering i klosterkyrkan, vilket förklarar
olikheten i interiörverkan på bägge håll.
Feststämningen från Sankt Karin förvandlades
till högtidlighet i Vadstena och blev till
vardaglighet i Maribo.
Den jättelika birgittinerkyrkan i
Marien-dal vid Reval, Pirita, som platsen nu kallas,
har till hela sin anda stått Vadstena
närmare än Maribo gör; den mäktiga ruinen
av kalksten skänker en stark stämning av
allvar och högtid. Även på Estlands mark
möts danska och svenska minnen och
intressen. Valdemar Sejrs och hans
efterföljares välde i Estland under 12- och
1300-talen har sin motsvarighet i det svenska på
15- och 1600-talen och Revals vapen är
än i dag Dannebrogen!
Det första och sista man ser av Estland
när man reser mellan Reval och
Helsingfors är birgittinerkyrkans gavel som likt
ett jättelikt sjömärke hälsar den resande.
Så har det varit i femhundra år och så ska
vi hoppas att det förblir. Mörka moln ha
nu skockat sig över detta land där fordom
så mycket danskt och svenskt blod runnit,
dock aldrig i strid mot varandra. Denna
bild synes förresten passa bra som symbol
för världen just nu: is och köld och svarta,
jagande skyar. Men mitt i all oro reser sig
vårdtecknet på tro och hopp som räcker
tiderna igenom.
Ingen nordisk kyrka har bevarat en så
stor medeltida bildskatt som Vadstena
klosterkyrka. Har den något att förtälja om
unionstidens nordiska gemenskap? Låt oss
stanna inför en grupp skulpturer som
tillhör Erik av Pommerns och Filippas
tidsskede. Dess yppersta verk är det stora,
sällsynt sköna triumfkrucifixet som enligt
ett ofta citerat yttrande av Gustav II Adolf
räknades till »rikets klenoder». Det stammar
troligen från c:a 1430, då kyrkan stod
färdig. Flera altaren hade visserligen tidigare
blivit uppställda, men det var först i
augusti 1445 som de tolv apostlarnas altaren
vigdes, lagom till det högtidliga besök som
konung Kristoffer som nyförmäld i januari
1446 avlade i Vadstena tillsammans med
sin femtonåriga drottning och »en svåra stor
mängd hästar och ädlingar från Danmark».
Det är nu tjugofem år sedan jag
attribu-erade detta krucifix till den store mästare
som gjort bl. a. de märkliga
kalkstensstatyerna som från Bergenfararnas kapell
i Marienkirche i Lübeck kommit till
stadens museum, en attribution som
godtagits av de flesta forskare.
Man har försökt identifiera denne
mästare med tidens främste lybeckske
stenbildhuggare, Johannes Junge.
Till samma verkstadskrets hör drottning
Filippas Sankt Anna1 i Vadstena vilken jag
1918 identifierade såsom tillkommen för det
av henne 1426 stiftade altaret. Anna var
omåttligt populär bland birgittinerna. I
Vadstena fanns ej mindre än tre altaren till
hennes ära. En munk därstädes Laurentius
Juthe — säkerligen dansk till börden —
översatte hennes legend från tyska till
svenska. Det var också i Sankt Annas kor
som drottning Filippa begrovs. »Hon var
detta klosters och hela vår ordens moder
och trofasta beskyddarinna», säger
tankebokens författare.
Samma mästarehand har utfört den
extatiska Birgitta i Vadstena, enligt min
mening tillkommen 1435.
Intressant nog har, som Walter Paatz
påpekat, med största sannolikhet Lübecks
utmärkte stenmästare Johannes Junge
levererat ett gravmonument till Danmark.
Han identifierar detta med drottning
Margaretas monument i Roskilde daterat 1423.
Om det nu är Johannes Junge som
utfört alla dessa verk eller det är flera
närstående mästares händer, lämnar jag osagt.
Säkert är att vi här ha ett exempel på en
1 Avbildad i Ord och Bild 1918, s. 247.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
