- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
313

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Polen. Av Stina Ridderstad f. Bildt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrika Bremer och Polen

hade hon skrivit till Cronholm ■—• inneslutande
ett brev till Poles, däri hon säger sig uppmana
honom »att icke gå anfallsvis tillväga», »icke
gifva stöd åt påståendet att Polackerna jemt
ligga i strid inbördes, då de borde endast
tänka på och strida för deras fäderneslands
skull» — några vemodiga rader:1

Ack, hur litet förstå Europas ledande statsmän
ännu nationernas moraliska pligt, solidära ansvarighet
och storhet. Det är ömkligt, tycker jag. Lörd John
Russel och England borde studera parabeln om den
barmhertige samariten.

De personliga uppgifterna i nuet ligga
henne dock åtminstone nu på ålderdomen
närmast. Det förut citerade brevet fortsätter
med en analys av Poles sådan hon såg honom:2

En hjertüg tack för det vänliga brevet om dem och
om Poles. Om den sednare har jag icke annat än godt
att säga Er. Vid hans ankomst hit, för några veckor
sedan, tillstår jag att jag blef oangenämt öfverraskad
af hans skrytsamma och ibland rent af hufvudlösa
prat samt oroad för hans egen skull deraf och af den
brist på moralisk princip och sanningskärlek som
åtskilligt yttermera antydde. Jag tänkte: han stöter
snart emot här och — till diplomat duger han då icke.
Detta visade sig äfven snart. Peles stötte emot både
här och der, kände det bittert, kastade skulden på
andra, men tycktes dock så småningom finna sig och
lugna sig betydligt, (han hade ett slags själsfeber då
han kom hit. Kastningarna af hans lif under sednaste
tid, all den uppmärksamhet för hvilken han blifvit
föremål, hade tydligen stigit honom åt hufvudet)
och jag hoppas att de stilla aftnarne i mitt hem och
goda böcker som han derifrån fått haft någon del deri.
Nu kom en händelse, som afslöjade en ny, vacker sida
i hans karakter. Två fattiga polska krigare, stadda
på villospår, kommo hit utmattade, sjuka, i brist på
allt. P-s’ glädje öfver att träffa dessa fattiga
landsmän, ifvern att tjena dem och vara med dem var riktigt
rörande. Den visade ett gott, varmt i grunden
oför-därfvat ynglingahjerta. Genom hans åtgörande och
den Polsk-svenska Committéens bidrag ha nu de
stackars karlarna blifvit i godt skick befordrade,
med anbefallningsbref härifrån, till polska Committéen
i Hamburg för att derifrån gå vidare. P. är nu altmera
sansad och lugn, och som jag tycker rätt förståndig i
sina åtgöranden. Hans grannlagenhet, som äfven Ni
berömt, synes mig af ädlaste, renaste sort, och jag
har af hans härvaro haft intet annat än nöje. Han är
helt visst i grunden en ädel och välartad natur ehuru
brist på ledande uppfostran låtit honom så t. sägandes
växa vildt. Dessutom har han fel, som tillhöra hans
nation och de förhållanden i hvilka han lefvat.
Sanningskärlek och principstyrka vinner man icke i Paris
och Pethersburg, helst då man är född i Warschau.
Men han eger heroism, finkänsla och fina seder, som
våra sanningsälskande Skandinaver, Germaner och
Anglosachsare icke sällan sakna. Nationer liksom
slägter hafva vissa rådande dygder och fel och äro

" Stockholm den 13 nov. 1863. Ridderstadska
arkivet.

- Stockholm den 19 jan. 1864. Ridderstadska
arkivet.

derutinnan blott alltför lika att de äro intoleranta
mot de nationalfel som icke äro deras. Sedan jag sett
vår vän i hvardagslifvets stillhet och haft med honom
månget förtroligt samtal, samt iakttagit månget
obevakat ord, mången ovillkorlig hjertesuck ville jag för
hans framtid ställa ett gladare horoskop än det Ni
med deltagande oro tecknar. Hans sällhets ideal är
icke äfventyraren lycka. Det är det husliga lifvets
ro under esthetiska arbeten och njutningar. Om lyckan
(rättare Vår Herre) något står honom bi, blir han en
god och lycklig privatman och familjemedlem. Måtte
han få en god och älskvärd liten hustru samt nog att
lefva af för att icke drifvas in i några vådliga
spekulationer. Hans natursinne, hans innerliga glädje öfver
en god bok och öfverhufvud öfver hvad som är ädelt
och godt röjer goda lifsådror. Jag följer honom tyst,
afvaktar stunder då jag kan verka något djupare på
hans intelligens eller hjertas riktning, (ifall jag kan
det?) genom att föra honom till bättre ledare än hans
ögonblickliga intryck.

Nu måste jag sluta. Förlåt skrifslarf och fel. Jag
kan icke undvika sådana. Med många hjertliga
helsningar och hjertlig högaktning Er Fr. Bremer.

Jag tror honom kunna lyckas som skriftställare, om
han håller sig till berättelsen; hans styl synes mig lätt
och god observationsförmåga felas honom ingalunda.

Brev till Cronholm från Stefan Poles vittna
om att den orolige icke var oberörd:

Eljes (jag bor i samma hus som Tante Bremer)
tillbringar jag nästan alla kvällar hos Tante Fredrika,
när jag inte är hos Qvanten eller Georges Rosen. Med
Fredrika Bremer tillbringar jag min tid på det
lyckligaste och glömmer därvid alla småaktiga bekymmer.’

Jag har i detta ögonblick mycket att tänka över.
Min trogna väninna, Fredrika Bremer, står helt vid
min sida och det felas mig aldrig ett gott råd.1

Fredrika Bremer fick anledning att visa
Poles än mer omsorg. Han skriver den 14 febr.
till Cronholm: »Åtta dagar låg jag kastad på
sjukbädden. Tante Fredrika vårdade mig som
man blott skulle vårda sitt eget barn.» I detta
brev låg innesluten en lapp tunnt papper,
skriven på franska av den moderliga vännen:

Söndag morgon den 14 febr.

Har Ni sovit en smula i natt? Hur mår Ni idag?
Om Ni känner en gnista av aptit till middagen, visa
det för oss här, tre trappor upp, åtminstone för kaffet!
Sitt inte för lätt klädd, när Ni skriver, kylan kommer
över Er, om Ni inte aktar Er! Slut för tillfället! Fr. B.
(Ridderstadska arkivet.)

Den andliga omsorg, Fredrika Bremer bar
för en människosjäl, som hon kommit att se
sig anförtrodd, uttryckes i det sista brevet
till Cronholm^ där ock hennes kvinnliga om-

1 Stockholm den 3 jan. 1864. Ridderstadska
arkivet. På tyska.

2 Stockholm, odaterat, en fredagskväll, troligen i
jan. Ridderstadska arkivet. På tyska.

3 Stockholm den 11 mars 1864. Ridderstadska
arkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free