Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
den dramatiska logiken betydelsefulla
moment, under det att den utmärkt gått i land
med vissa svårbemästrade ensemblescener,
varav särskilt det desperata dryckeslaget i
slutscenen, ypperligt spelat av Gavle, Björne
och Mimi Pollak, brände sig in i medvetandet.
En krönikör, som vill undvika att säga
ingenting om allt, måste med smärta och
själv-övervinnelse förtiga mycket i ett spelårs
bedrifter, som gripit eller roat, intresserat eller
förargat honom. Han känner sig
skuldmedveten över att inte kunna skänka utrymme åt
en skildring av det sympatiskt ungdomliga
arbete, som bedrivits vid den lilla teatern i
Medborgarhuset under Ingmar Bergmans
ledning. Dess sagoteaterprogram, där det roande
och artistiska framförandet av en
dramatisering av den gamla sagan om Rödluvan varit
höjdpunkten, vore värda mer än ett
omnämnande. Han skulle vilja utbreda sig
åtskilligt över de föreställningar i
underhållningsgenren, som glatt hans hjärta mest:
Lille Napoleon på Vasateatern, där Max
Hansen med sin spädbarnscharm och sitt högst
durkdrivna konstnärskap kom honom att
skratta mer än alla teaterårets övriga
muntrationer tillsammantagna, och Revytidningen
Taggen på Nya teatern, där Staffan
Tjern-eld debuterade som trivsam, intelligent och
delvis verkligt nyskapande revyförfattare.
Och han skulle gärna med mer än ett
tacksamhetens ord vilja komplimentera Per Axel
Branner för den goda idén med de utländska
»rapsodierna », vilka i någon liten mån kunnat tjäna
det lovvärda syftet att återknyta den
avbrutna kontakten med främmande länders
kulturer.
Det vore likaledes mycket mer att säga om
förnämliga skådespelarprestationer.
Dramatens perfekta ensemblespel i Cronins Gudarna
le och Blancheteaterns i Behrmans Skilda
Foto Ateljé Uggla.
Pä livet s botlen. Blancheteatern.
Ensemblescen ur j.e akten.
språk har hört till glädjeämnena. Och bland
de många enskilda insatserna kan här endast
några få utöver de redan nämnda räknas upp:
de Wahl i Han som kom till middag
(Vasateatern) och Sol i dimma (Blancheteatern),
den senare en riktig hejdundrande de
Wahlroll, Inga Tidblad i Claudia och Grevenius’
Som folk är mest, Karin Kavlis Kristina
(Nya teatern), Uno Hennings Karl
Johanporträtt i Stolpes Döbeln (Dramaten),
Gunnar Sjöberg i ett par goda rollskapelser på
Dramatikerstudion, Törd Ståls oscarianska
ädling i Tor Hedbergs lilla stämningsrika
stockholmsskiss En vårmorgon
(Dramatikerstudion), Esther Roeck-Hansen i Skilda språk
och Sol i dimma, Linnéa Hillberg i
Vasateaterns ungerska komedi Kan man lita på
Peter ? och sist men inte minst Irma
Christensøn, vilken med energi och
mångsidig talang hävdat sin plats som Nya
teaterns unga primadonna.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
