Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ur vinterns lyrik. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur vinterns lyrik
Av Olof Lagercrantz
(f
L RAN hösten 1941 till våren 1942, det nya
världskrigets tredje vinter, utkom i vårt land
mycken vacker lyrik. Det var huvudsakligen
diktare med redan kända namn som gjorde
sig gällande. Söker man efter gemensamma
drag faller kanske den artistiska
form-fulländningen först i ögonen. Hos alla de
ledande lyrikerna är språkbehärskningen
beundransvärd. Det förefaller som skapade den
kaotiska tiden ett större behov av fast och
slipad form än tidigare. Själva språket får
ett värde i sig självt, som det förr ej haft i
samma grad. Samtidigt fortsätter den erövring
av nya ord och ordsammanställningar som
pågått under flera decennier. De poetiska
klichéerna undvikes alltmer. Eliot som poetisk
nyskapare har på detta område betytt mycket
hos oss. Kampen för nya uttrycksmedel
spelar en stor roll i Ekelöfs sista diktsamling
och dominerar helt och hållet i Erik
Lindegrens intressanta men svåröverskådliga
vårbok. Hos vissa diktare som Malmberg och
Edfelt förhärskar en strängt geometrisk
strofbyggnad och en smak för abstrakta
termer. Deras vers får därigenom ofta ett starkt
osinnligt drag och närmar sig musiken. Över
huvud gäller att den moderna lyriken är
föga konkret och gynnar örat på de övriga
sinnenas bekostnad. Ett markant undantag
utgör dock Gabriel Jönssons färgrika vers.
Lyrikens bristande konkretion och smak för
abstraktioner har tvivelsutan lett till att den
poesiläsande allmänheten för ögonblicket
smultit samman. I varje fall är intresset för
modern lyrik ej påfallande stort, medan man
kanske i de många nya upplagorna av
klassiska diktare får se ett stegrat publikintresse
för äldre lyrik.
Karin Boyes postuma diktsamling De sju
dödssynderna, utgiven och försedd med ett
vackert företal av Hjalmar Gullberg,
innehåller oförgänglig lyrik. Delvis har den redan
kommenterats av Victor Svanberg i hans
utomordentliga uppsats om diktarinnan i Ord
och Bilds novemberhäfte förra året. En av
de vackraste dikterna i samlingen bär titeln
»Vi som inte vågar se»:
De fà som vågade vara
— välsignade de! —
stympas och dödas om igen
av oss som inte vågar se.
Mörknade ikoner
av lika och samma mått
hänger de levandes, de brinnandes bilder
trångt bland mycket smått.
Århundraden har slätat
deras sällsamma drag,
som vi nu flitigt slätar
dag efter dag.
Vi filar och förskönar
så gott vi kan och vet,
tills inget skiljer ande mer
från välanständighet.
De unga går och söker
elden som brann.
De går med tomma ögon,
som ingenting fann.
Allt måste de lida om igen.
Stackare de!
Vi spillde de heligas vinning — vi,
som inte vågade se.
Rytmen är fri och personlig som alltid hos
Karin Boye. Hon skrev inte sina dikter. Hon
talade dem. När man läser dem tycker man
sig höra hennes stämma. Temat om livet som
slätas ut efter konventionernas krav går igen
i hela diktsamlingen. Tilltro till livets skapande
krafter ägde Karin Boye i hela sin gärning.
Hon kämpade en lidelsefull strid med sig
själv och omvärlden för att övervinna
stelnandet, välanständigheten och fraserna och
nå fram till sanningen hur förskräcklig den
än först kunde synas. Ingen har som hon
gestaltat livsförnyelsen. I sin dikt är hon
ständigt i uppbrottsstämning och de bilder
hon väljer uttrycker nästan alla rörelse och
förvandling. Det ögonblick då knoppen om
våren bryter sitt hölje, då droppen efter
skälvande ängslan släpper taget om grenen
och faller, då barnet föds med smärta, det
ögonblicket var hennes och dit återvänder
hon ständigt i sin dikt. Uppbrott och
förnyelse var hennes ständiga mål. I den stora
ofullbordade diktcykeln »De sju
dödssynderna» står mänskligheten inför Guds tron.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
