Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmuseum genom hundrafemtio år. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke H o lm ér
mental porträttsvit arrangerades i Runda
salongen, och från Drottningholm lät
kungen till Gripsholm överföra de
ehren-strahlska porträtten av Karl XI:s
rådsherrar. Liksom beträffande planen på ett
konstmuseum levde den gustavianska
port-rättsamlingstanken vidare efter konungens
död, och det blev en senboren gustavian,
överkammarherren friherre Adolf Ludvig
Stjerneld, som med entusiasm grep sig
verket an. 1822 fick han av Karl XIV Johan
uppdraget att ordna
Gripsholmssamling-arna, och under de år han verkade där
väste de från omkring 700 nummer till
omkring 1 200, en accession som till mycket
stor del omfattade svenska porträtt. Sedan
Nationalmuseum 1867 övertagit vården om
Gripsholmsgalleriet, överflyttas
konstverken alltjämt efter de båda samlingarnas
aktuella behov.
Efter Fredenheims död vidtog för Kongl.
Museum en kritisk och i många avseenden
bedrövlig period. Man skulle med en
liknelse kunna tala om det unga folkmuseets
barnsjukdomar. Undernäring, bristande
tillsyn, trångboddhet och svalnande intresse
verkade delvis förlamande på
institutionen. Sociala tvångsföreställningar gjorde
sitt till att på något sätt ge den en prägel
av deklassering. Museichefen under åren
1830—1850, hovintendenten och
musei-kamrern Lars Jakob von Röök kämpade
tappert mot »peubeln», som enligt hans
mening gjorde sig för bred inom museet.
Han hade sina ideal förankrade i 1’ancien
régime och förstod föga av det
revolutionerande i att museet nu var hela folkets
egendom och måste inrätta sig därefter.
Många anekdoter berättas om von Rööks
kamp mot väderkvarnar. Särskilt belysande
är hans uttalande från 1840, då på prins
Carls födelsedag inte bara den kungliga
familjen hedrade museet med sin närvaro
utan också »den mängd av objudna
personer, nära 1 000, som därjämte behagade
infinna sig». Om dessa hade han endast
det korta och kategoriska beskedet, att de
»skämde något bort fästen». I rättvisans
intresse får dock ej glömmas, att von Röök
nedlade mycket arbete på samlingarnas
vård, och museets arkiv bevarar många
dokument av hans hand, vackert
illustrerade förteckningar och annat, som berättar
om hans odiskutabla museala förtjänster.
Likaså vittna hans väl genomtänkta förslag
till Nationalmusei nybyggnad, utförligt
presenterade i Boo von Malmborgs
byggnadshistoriska utredning, om den gamle
museikamrerns oavlåtliga intresse även för
samlingarnas framtida förkovran.
Nybyggnadsfrågans förlopp rymmer allt
vad man kan önska av konstsociologiska
problem. Andarna drabba samman, och
sakta men säkert utkristalliseras i olika
framstötar en bärkraftig institution.
Omsorgen om den nationella äran var den
icke minst pådrivande faktorn. Det länder
den svenska avundsjukan till heder, att
man inte ville vara sämre än utlänningarna
i denna sak. Gång på gång visar det sig
att hänvisningar till det välordnade
tavelgalleriet på slottet i Köpenhamn —•
»Nordens yppersta gallerie» — togo skruv.
Och resenärerna hade mycket att berätta
om de fina tyska museerna. Excellensen
Claes Fleming sammanfattade 1828 på
riktigt sätt situationen i orden: »En
Nationalkänsla säger mig, att om icke erforderliga
medel till Kongl. Musei försättande i ett
bättre skick erhålles, det vore vida bättre,
att Museum hädanefter blir tillstängdt
åtminstone för utländingen.»
Hur museifrågan lotsas fram genom
riksdagarna 1840—1841 och 1844—45, hur de
olika byggnadsförslagen dryftas och hur
slutligen Nationalmusei murar resas under
den driftige byggnadschefen, general Johan
af Kleen efter den tyske arkitekten August
Stülers ritningar, berättas rikt
dokumenterat och med många dramatiska poänger
i von Malmborgs arbete. Även rent
arkitektoniskt blev det nya museet ett för Skandi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
