Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmuseum genom hundrafemtio år. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalmuseum genom hundrafemtio år
På ett pietetsfullt sätt fullföljde
förmyndarregeringen avsikten att upprätta
ett folkmuseum av de samlingar, som enligt
konselj protokollet av den 28 juni 1792
borde »blifva ett offenteligt äreminne af
det skydd Konungen dem i lifstiden
lämnat». Samma protokoll upptar även
förordnandet av chef för museet. Det blev
den man, som redan av Gustav III anlitats
som biträde vid konstsamlingarna,
ceremonimästaren vid hovet Carl Fredrik
Fredenheim, ivrig arkeolog och
antiksvär-mare. Han grep sig nu främst an med
ordnandet av den detalj, som legat kungen
närmast om hjärtat, uppställningen av
antiksamlingen. Tillsammans med
hovintendenten, arkitekt Carl Sundvall anordnade
han i tidens klassicistiska anda den
magnifika miljö i nordöstra slottsflygeln, som Pehr
Hilleström förevigat i sina tre berömda
målningar. Till sin död 1803 var
Fredenheim, trots sina lätt påvisade svagheter, en
viss löjlig fåfänga och naiv streberaktighet,
cn förtjänstfull chef, som nitiskt bevakade
museets intressen gentemot olika
konkurrenter om det dyrbara utrymmet i slottet.
Olika institutioner trängdes i flygeln.
Vilhelm Gödel har i sitt arbete »I Kungl,
slottets biblioteksflygel» lämnat en målande
skildring av hur man under delvis olidliga
förhållanden armbågade sig fram i detta
kulturreservat.
Fredenheim ordnade med säker hand
en god personalorganisation för sina
domäner. Föremål och verksamhet
fördelades i trenne större discipliner: måleri,
skulptur och mynt, var och en med sin
avdelningsföreståndare, en »garde des
ta-bleaux», en »garde des marbres» och en
»garde des médailles». Dessutom ingingo
i museets stab en sekreterare, en andre
sekreterare, en kamrerare samt flera kon
duktörer, en i sin helhet ganska
välbetänkt organisation, som tyvärr
automatiskt spolierades i och med de olika
befattningshavarnas frånfälle. Till slut återstod
Lorens Pasch d. y. Carl Fredrik
F redenheitn.
Oljemålning J779. Kungl. Akademien för
de fria konsterna.
— utom intendenten — blott
museikam-rerartjänsten, vars förste innehavare var
hovlakejen David Göbel.
Hur samlingarna i detalj disponerades i
de tillgängliga lokalerna är nu knappast
möjligt att helt överblicka. Utom slottet
i Stockholm anlitades Gripsholm,
Drottningholm och andra kungliga slott som
konstdépoter. Som åskådningsmaterial för
konstuppfostran deponerades även en del
tavlor och skulpturer i Konstakademien.
Av särskilt intresse är att
Gripsholms-samlingen vid tiden för Kongl. Museums
ordnande utökades med flera hundra
nummer. Om man så vill, kan man häri
se inte blott ett bortförande av
konstverk, som ej fingo rum i det trångbodda
kungliga museet, utan också en i hög grad
positiv museal åtgärd, även den ytterst
inspirerad av Gustav III. Hos honom levde
den utvecklingskraftiga idén om ett
nationellt porträttgalleri på Gripsholm. En monu-
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
