Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ricarda Huchs ungdomsminnen. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beatrice Z a d e
Ricard a Huck vid ankomsten till
Zürich, 1887.
år gammal, när hon på nyårsdagen 1887
anlände till Zürich för att där skaffa sig en
utbildning, som knappast stod henne till buds
i Tyskland, där universiteten ännu icke
öppnats för kvinnorna. Ett år efter
ankomsten till Zürich blev hon student och
fyra år senare filosofie doktor. Även den
tid hon efter sin promotion stannade kvar i
staden som bibliotekarie och lärarinna räknar
emellertid Ricarda Huch till sin
utvecklingsperiod. »Frühling in der Schweiz» omfattar
därför nästan ett helt decennium.
Boken ger starka, livfulla teckningar av
landskap och människor, uppdrager träffande
paralleller mellan förhållandena i Schweiz
och Tyskland — så gott som alltid till
förmån för det förstnämnda landet — och
berättar om allehanda upplevelser inom
kamratkretsen, vilka i och för sig visst icke äro
märkvärdiga eller ovanliga, men fängsla
läsaren genom en glänsande stil och
kristallklara karaktärsteckningar. Alltsammans
koncentrerar sig naturligtvis kring Ricarda Huchs
eget liv och håller sig uteslutande till hennes
egen synkrets och uppfattning.
Framställningen undviker varje försök till objektivitet
och är på ett högst medryckande sätt
om-spunnen av den glödande kärlek till Schweiz,
som under vistelsen där vaknade och slog rot
i den unga författarinnans hjärta. Hon
genomströvade till fots en stor del av de
schweiziska alperna, valde Schweiz’ historia
till föremål för sina speciella studier och fann
i Zürich en stor vänkrets av intellektuellt
betydande och värdefulla personer. Med
varje år fann hon sig allt fastare knuten till
det nya hemlandet, så att hon där kände sig
mera hemmastadd än i Tyskland.
— Jag tyckte mig här (i Zürich) vara uppe på ett
högt berg, som omströmmas av renare luft än dalen
där nere, skriver hon. Till denna min inställning
bidrog väl, att jag trots mina historiska intressen
personligen alls icke levde i det förgångna, utan helt och
hållet i det närvarande. Ända till en tämligen hög
ålder har jag aldrig blickat tillbaka. Därför hängav
jag mig med alla sinnen och tankar åt det nya liv,
som öppnades för mig i Schweiz.
Genom hela berättelsen går som en röd
tråd Ricarda Huchs utveckling till
diktarekallet. Att hon under åren i Schweiz i tryck
utgav flera ganska uppmärksammade skrifter,
framför allt två band lyrik och romanen
»Ludolf Ursleu», omnämnes visserligen mera
i förbigående. Men den konflikt, som
uppstod mellan hennes »inre kallelse» och
plikten att arbeta i skola och bibliotek behandlas
så mycket utförligare. Framför allt ansåg
sig Ricarda Huch olämplig till lärarinna.
— Jag hade på den tiden, bekänner hon, ingen
bestämd övertygelse, inga grundsatser, vilka jag
kände behov av att bibringa mottagliga unga
människosjälar. Den världsåskådning jag ägde var helt
enkelt en trängtan till livet, ja man kan säga till
det sköna, det stora och äkta. Jag ville framför allt
leva och uppleva, och däruti tycktes skolan hindra
mig.
Ricarda Huch hade kommit till Zürich
med aningen om sin utomordentliga
begåvning, med drömmen om en insats i
världskulturen och med stark längtan efter
utveckling av de möjligheter, vilka hon redan
medvetet kände sig förfoga över. Det är
huvudsakligen tacksamhet för att vistelsen i Schweiz
gav henne just det hon sökte, som inspirerat
hennes ungdomsskildring och gjort den till
en apoteos över det land, där hon funnit sin
egen särpräglade personlighet.
Hennes avsked från Zürich föranleddes
helt och hållet av inre tvång. Det blev
småningom en hederssak för henne att lämna
platsen vid flickskolan därstädes, ehuru
nödvändigheten att genom annat arbete än det
litterära förtjäna sitt bröd ännu några år
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
