- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
483

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rembrandts självporträtt

Från vänster: Målning 1627—28. Kassel. — Etsning »med nageln».
1629. — Handteckning. 162g. British Museum.

dana olikheter måste det också finnas hos
modellen under olika åldrar, framför allt
när det gäller en människa med så
djupgående inre och yttre livserfarenheter.
Den moderna psykologin talar ju om många
jag i stället för ett enda, Rembrandt tycks
ha prövat dem ett efter annat, tills han
hunnit fram till det som bär upp dem alla.
Det är denna djupa enhetlighet mitt i
växlingen, närvaron av en stark jagkänsla,
som utesluter tanken på skolarbeten, på
lärjungarna som porträtterande sin mästare,
den ene efter den andre, under den tid de
arbetat i hans närhet och apterat hans
stilart. van Dyke undgår ju inte heller
med sin teori stilväxlingen i mästarens
konst, utan får den tvärtom bestyrkt, fast
det ju var just denna växlande
formgivning, som van Dyke fann oantaglig hos en
och samma konstnär i ett så omfattande
æuvre. Den oavlåtliga utvecklingen, det
rastlösa experimenterandet är emellertid
naturligt för en stor konstnär i ett
övergångsskede och framför allt för en man med
Rembrandts energiska och alltid sökande
temperament.

Under Rembrandts läroår i Leyden,
före överflyttningen till Amsterdam, före-

komma inga porträtt i egentlig mening.
Däremot möter oss många studier av
ansikten. Modellen är i allmänhet Rembrandt
själv eller någon av hans närmaste, oftast
fadern eller modern. Dessa studiehuvuden
stå på gränsen till hans rena genrestudier
av tiggare och andra gamlingar, som även
uppträda som statister i hans första bibliska
stycken. Det gör samtidigt han själv, det
gör föräldrarna. Hans far är inte endast
den sovande gamle vid kaminen, i Turin
1629, eller »Penningväxlaren», 1627, han
är också en av växlarna i »Jesus utdriver
månglarna» från 1626 och Josef i »Den heliga
familjen» i Downton Castle. Modern har
han målat ett par gånger med bibeln i
knät, den ena gången föreställande
profetissan Hanna, samma gumma poserar för
Hanna i »Simeon i templet». Rembrandt
själv skymtar i bakgrunden till sin första
historiemålning »Brutus skipar rättvisa»
1626, som fångvaktare i »Kristus vid
marterpålen» och i flera senare verk. Det
förklarar karaktären av dessa studier. De
utgöra alla ett slags scenstudier,
repetitioner för kommande uppträdanden i de
stycken, bibliska och profana, vilka den
unge regissören, samtidigt en av
skådespelarna, är i färd med att instudera. Om Rem-

483

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free