Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Två sonetter. Av José-Maria de Heredia. Översättning av Gösta Montelin
- Solnedgång
- Örnens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ SONETTER
AvJOSÉ MARIA de HEREDIA
Solnedgång
Gultörnets blom på klippans branter glimma,
när solen dalande i glöd dem tänder.
Långt borta skymta böljors vita ränder —
av ändlös ocean en enda strimma.
Runtom ej minsta ljud du kan förnimma —
till hyddans lugn sig dagakarlen vänder.
Dovt brusar havet emot fjärran stränder,
och genom diset helgmålsklockor kimma.
Då hörs ur fjärran några spridda rop:
det vallhjon är, som sina hjordar locka
och sina får i dalen sammanskocka.
I horisontens töcken purpurn slocknar,
då västersoln, när diset alltmer tjocknar,
solfjäderns gyllne ribbor fäller hop.
Örnens död
När örnen på sin flykt snögränsen når,
vill han ha luft för sina breda vingar.
I isklar rymd han solen närmre svingar,
tills högre glans i mörk pupill han får.
Jämt stigande till ljusets bad han trår,
allt högre upp han flyr i stolta ringar —
en åskby möter, som hans flykt betvingar:
hans vingkraft knäcks, när blixten plötsligt slår.
Han virvlar runt — ett skri av blek förfäran —
av blixten nådd och stormens vreda kast,
i djupet störtar han med brådsnabb hast.
Säll den, som så för friheten, för äran
i känslan av sin kraft, i drömmens rus
går mot en död, så snabb, så glansfullt ljus!
GÖSTA MONTELIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0564.html
