Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
miljön, än präglad av hejdlös optimism, än
åter av apatisk hopplöshet. Författaren når
flera gånger fram till ett suggestivt uttryck
för sina intentioner, men mångenstädes
stannar han på halva vägen. Läsaren får famla
sig fram genom en litterär spökvärld —
någonstädes långt på avstånd hör han
författaren-guidens manande rop.
Erik von Schantz har ännu inte skapat
något fullgånget verk. »Aranda och Edgar»
är dock ett steg i riktning mot en mera
konturskarp skildringskonst än den som
Schantz tidigare presterat.
I sin novellsamling »Bergtagen» visar Anna
Bondestam igen en ny sida av sin litterära
talang. Med flygande pensel målade hon i sin
första bok »Panik i Rölleby» en våldsamt
karikerad småstadsbild. I »Fröken Elna
Johansson» gav hon en bild av ett fattigt
människoöde, som hade något av ett grovt
träsnitts kontraster mellan svart och vitt.
»Bergtagen» är åter en litterär akvarell fylld
av lyriskt halvdunkel och subtila
färgnyanser. Novellsamlingen handlar om
människosjälar, som är alltför säregna och ömtåliga
för att kunna nå kontakt med
medmänniskorna. Det är fin konst, men det kan inte
förnekas att boken gör ett litet blekt
intryck. ^
Hjälten i Sally Salminens »På lös sand»
är en man, som kommit till insikt om allt
det oäkta i sitt väsen och som söker sträva
efter full ärlighet mot sig själv och andra.
Det är uppenbarligen författarinnans kontakt
med Oxfordrörelsen, som ligger bakom temat
i boken. Litterärt sett står »På lös sand»
emellertid ganska lågt — som stilkonst är
den närmast en bedrövlig produkt. Liksom
författarinnans närmast föregående verk »Den
långa våren» befinner sig »På lös sand» på
rågången mellan litterär konst och följetong.
Man vore också frestad att uppge hoppet
om att Sally Salminen mera skulle skapa
något verk av värde, om inte en del sidor
även i hennes sista bok skulle vittna om att
det finnes vissa litterära resurser hos henne.
Jag tänker på slutet av »På lös sand», där
Sally Salminen ger några aforistiskt korta
glimtar av stämningarna i Finland inför
vinterkrigets prövningar. Här skymtar undan-.
tagsvis »Katrinas» författarinna.
När vapnen talar, tiger muserna, heter
det. Dessa ord förefaller att vara bokstavlig
sanning inom dagens finlandssvenska
skönlitteratur. Också denna litterära produktion
bär vittne om den utarmning av kulturlivet,
som ett långt, hårt krig måste medföra. Det
är också flera av de yngre finlandssvenska
författarna, som nu bär tyngre vapen än
pennan. En av dem, den kände journalisten
Gunnar Johansson, som år 1940 skapade sig ett
litterärt namn genom den ärliga
krigsskildringen »Vi ville inte dö», har stupat vid
ostfronten. Och vi skall aldrig få veta hur
många offer kriget krävt bland de unga, som
ännu inte hunnit ge uttryck åt sina slumrande
anlag. En stor begåvning, som ryckts bort
av döden-allhärjaren fjärran från slagfälten,
är åter den unge lyrikern Christer Lind, som
nyligen avled på ett lungsotssanatorium i
Sverige. I den enda bok »Vindarnas bröllop»,
som Christer Lind hann ge ut, visade han prov
på en rik, surrealistiskt nyckfull fantasi. Han
var mycket intresserad för naturfolkens poesi,
översatte en del primitiva dikter och höll på
att utarbeta en studie över dylik lyrik. Hans
dikttolkningar skall väl i sinom tid
publiceras — en torso av det stora verk han
drömde om.
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
