- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
534

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Nyström

leans föräldrar. Han ärvde Svaneholm och
brodern Gustaf ärvde Ström.

Vilka dygder den gamle karolinen hann
att inpränta i sina söner är obekant, men
den nackstyvhet och principfasthet som
Rutger Maclean sedermera gav prov på
är av bästa märke. Fadern dog, när
pojkarna var små; båda två valde att bli
officerare. Rutger var
regementskvartermästare, när han tog avsked för att sköta
sitt gods; Gustaf blev överste. Men
troligen var de inte militärer i faderns smak.
Vid den ålder, då fadern slet hund på
Polens och Volhyniens bottenlösa vägar och
erhöll sina svåra blessyrer, vid den åldern
hade bröderna Maclean valt betydligt
bekvämare slagfält.

Det är i de memoarer, som mest
detaljrikt beskriver det gustavianska hovets
nöjen och lekar, i Hedvig Elisabeth Charlottas
och Gustaf Johan Ehrensvärds
anteckningar, som man finner de första notiserna
om Rutger Macleans liksom broderns
verksamhet, och bröderna gör faktiskt sin entré
i de historiska dokumentens värld i roll-,
mask- och kostymlistor från hovets
quadril-ler, carouseller och divertissements.
Rutger Maclean var hovman rätt och slätt,
kammarherre först hos prinsessan Sofia
Albertina och sedermera hos drottningen;
endast mera sällan torde han ha synts till
vid sitt regemente. Han hörde till den unga
adel, som Gustav III lät leka vid hovet i
hopp om att deras ambitioner skulle hållas
inom hovintrigernas och hoväventyrens
ram. Han var rik och oberoende, han ägde
alla möjligheter att bli en ganska
problemfri man, en dekoration vid balerna, spelen
och karusellerna. Han roade sig och
intrigerade, det vittnar hovmemoarerna. Det
finns sålunda också en annan Rutger
Maclean, än den vars minne lever på Söderslätt,
den store Maklären.

Det var emellertid för hårt virke i Rutger
Maclean liksom i brodern Gustaf för att de
skulle låta sig formas till sorgfria hovaristo-

krater. Under sin ständiga
Stockholmsvistelse började bröderna att syssla med
politik. De måste ha fört ett sannskyldigt
dubbelliv, ty samtidigt som de hörde till
konungens umgänge vid hovet slöto de sig
till den adelsopposition, som började
samlas under slutet av 1770-talet.

Vid riksdagen 1786 öppnade emellertid
Rutger Maclean visiret. Nu var han inte
längre endast hovman. Nu hade han
börjat sitt livs stora verk. År 1782 hade han
— 40 år gammal — ärvt Svaneholm. Han
måste från början haft sina planer i stora
drag klara, ty redan följande år började
enskif tesverket. Byarna Skurup,
Hylte-berga, Sandåkra, Särslöv jämte
Engemöl-lan uppmättes och indelades i 74
rektangulära farmer om 40 tunnland vardera.
Förrättningen var färdig så tidigt år 1785 att
höstsädet kunde läggas i den nya
skiftningen. Han hade redan gjort revolution,
låt vara i Skurup, men en revolution var
det, ty så omdanande ingrepp i en svensk
bygd och i urgamla sociala relationer hade
inte på sekler gjorts i Sverige. Vid
riksdagen slöt han sig till de häftigaste
oppositionsmännen mot Gustav III:s för varje år allt
mera auktoritära och villkorliga regim. Han
invaldes i statsutskottet, om vilket kungen
bittert yttrade att man där satt in hans
största ovänner. Hovmannen hade på några
år blivit en man inte endast med idéer
utan med mod att omsätta dessa i
handling.

Samtidigt kämpade han sammanbitet
med svårigheterna i Skurup. Hans landbor
eller arrendatorer, som ålades att bryta
upp de uråldriga byalagen, där deras
fäder i generationer levt samman och heliga
sedvänjor utbildats, för att i stället ute på
fäladsmarken bygga sig nya gårdar, öppna
för slättens sol och vindar, spridda som
utkastade skärvor i landskapet, flyttade i
stället i stor utsträckning från orten.
Endast en fjärdedel av de gamla landborna,
de fattigaste, skall ha stannat kvar, om

534

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free