- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
535

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En cl a g på

Svaneholm

man får tro kyrkoherde Jeuns Hjorts
anteckningar. Han måste själv bygga de nya
gårdarna och bruka så många, han kunde
få folk till. Resten låg öde. Hans
förmögenhet smalt bort under kostnaderna för
den väldiga generalplanen att från grunden
nybygga en hel bygd. Han fick skuldsätta
Svaneholm. Så många motgångar, skriver
Jeuns Hjort, skulle ha hejdat mången annan
i fullföljandet av sitt företag; men fasthet
i tagna beslut var ett huvuddrag i Rutger
Macleans karaktär. Hans profil hade
hårdnat. På porträtten har den samma
fasthet som en Robespierres.

Riksdagen 1789 är den stormigaste i
Sveriges historia vid sidan av Västerås
riksdag 1527. Så hade de politiska
motsättningarna tillspetsats att många fruktade,
att ett inbördeskrig eller en revolution stod
för dörren. De oppositionella officerarna i
armén hade 1788 gjort myteri i Finland
under pågående krig. Konungen kunde inte
ens lita på gardet. Det fick order att lämna
Stockholm och avgå till Kristianstad.
Bor-garmilisen i Stockholm övertog ansvaret
för konungens och huvudstadens säkerhet.
Den militära makten i Stockholm övergick
sålunda från den adliga officerskåren till
den borgerliga, som bestod av
grosshandlare, fabrikörer och hantverkare. Det var
vad som skedde ett år senare i Paris, då
nationalgardet bildades. Konungen
hetsade bönder och borgare mot adeln. Ute i
landet uppsattes väpnade bondekårer, och
en av dem förlades till Stockholms närhet,
till Drottningholm, för att sätta skräck i
adeln, som förövrigt inte ansåg sig helt
kunna lita på sin säkerhet, sedan
borgar-milisen övertagit vakthållningen. Under
detta utomparlamentariska tryck
sammanträdde riksdagen i början av år 1789.
Genom att spela ut samhällsklasserna mot
varandra sökte konungen befästa sitt
envälde.

Oppositionen hade inget annat att lita
sig till än sitt mod och sin talang. Rutger

Maclean var en av dess ledare. Dess taktik
vid riksdagen gick ut på att genom sabotage
av riksdagsarbetet och förhalning
omöjliggöra de av konungen önskade besluten.
Den genomförde sitt program så skickligt
att konungen tvangs vädja till våldet.
Bor-garmilisen arresterade den adliga
oppositionsledningen, och den hölls i förvar till
dess besluten var genomförda och
riksdagen slut. Rutger Maclean hörde jämte sin
broder till de häktade. Konungen
genomdrev sina beslut och skärpte enväldet. Med
denna katastrof ändade Rutger Macleans
politiska bana.

Från hovman hade han blivit en skymfad
och slagen oppositionsman, som gick osäker
på huvudstadens gator, och den skickliga
kungliga propagandan hade framställt den
krets, som Rutger Maclean tillhörde, som
talesmän för en klassegoistisk aristokrati,
som ville förvandla folket till trälar. En
fåfäng poet, som i de dagarna gjorde en
resa på landsbygden, berättar märkbart
smickrad, att bönderna inte som övligt var
hälsade åt honom utan i stället grinade
honom upp i ansiktet, emedan de trodde att
han var en av herrarna. Det var Johan
Henrik Kellgrens upplevelse av
klassmotsättningarna i det dåtida Sverige.

Nu begynte Rutger Macleans
ensamhetstid på Svaneholm. Han delade den mellan
arbetet på sitt stora företag och böckerna.
Reformerna bar så småningom frukt. Han
konsoliderade sin förmögenhet. Gifte sig
gjorde han aldrig. I Stockholm lade sig den
politiska branden, ehuru det fortfarande
glödde under askan, men ute i Europa slog
lågorna ända upp till himlen och förbrände
murkna samhällsinstitutioner och idéer.

Då jag lämnade Anton Mårtensson vid
trösklängans knut, ropade han efter mig,
att jag inte skulle försumma att se ett
märkligt gammalt arrendekontrakt från
Maklärens tid. Jag kom därför att
tillbringa några timmar i Rutger Macleans
arbetsrum på slottet. Och det blev ett även-

535

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:33:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free