Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - W. H. Audens diktning. Av Erik Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. H. A ud en s diktning
Ty att bli hållen för vän
av den som ej mognat än,
att vara ett mål för barnens skämt,
det är Dödens lycka.
Det vimlar av hänsyftningar på sjuka och
sjukdomar i dessa dikter, som ju till stor del
helt enkelt är analyser av psykologiska fall.
Han är övertygad om alla sjukdomars
funktionella natur, kroppslig sjukdom är endast
det påtagliga uttrycket för en psykisk
rubbning eller defekt. De sjuka bör berövas sina
masker och filtar och behandlas med den
fasthet och snabbhet läget kräver.
Denna nödvändighet av att se sig själv
och situationen i ögonen, att få en verklig
helhetsbild av samhället och framförallt
medvetandet om att det i elfte timmen gäller
att komma fram till snabbast möjliga lösning
är det som konstituerar det jagande
fågelperspektivet, Audens originella sätt att se:
Betrakta detta och i denna tid,
så som höken ser det eller den behjälmade flygaren.
Höken och flygaren hör till Audens stående
symboler, den koncentrerade detalj
observationen av bytet och det vidsträckta, ständigt
skiftande panoramat återkommer ständigt i
allt han skriver. De representerar hans
speciella form av överblickens objektivitet,
denna objektivitet som svänger mellan den
ensammes och utsattes heroism och läkarens
samhällsnyttiga, fanatiska obeveklighet i
diagnosen. Auden är överhuvudtaget en
symbolskapare av ovedersäglig originalitet;
samtidigt som han effektivt utnyttjat den
psykoanalytiska drömtydningen har han skapat sig
en symbolskala av egendomligt juvenil
klangfärg. Spionen, fienden och fällan är sådana
genomgående nyckelord i hans verk. Det är
som om han överfört pojkfantasins på en gång
uppfinningsrikt varierande och strängt
lagbundna indianleks-resurser till sitt eget
psykologiska plan och dramatiserar de
subtilaste förträngningsproblem efter dessa
krigiska lekars uråldriga lagar. Detta är
naturligtvis både dubbelbottnat och satiriskt, men
det är också en äkta sida hos honom själv:
den sidan som har att göra med den starkt
framträdande homosexuella komponenten i
hans psyke, och som via den revolutionära
kommunismen på ett ironiskt sätt
korresponderar med diktaturstaternas krigiska
ideologi.
Utom dikter har Auden också i samarbete
med den unge romanförfattaren Isherwood
skrivit dramer, där konflikten inom honom
mellan handlingsmänniskan och diktaren,
revolutionären och psykoterapeuten kommer
till uttryck och ger upphov till olika
hypotetiska lösningar. Men den skarpaste analysen
av sig själv och denna konflikt har han gett
i »The Journal of an Airman», vilken ingår i
hans kanske mest personliga verk, »The
Orators». Det är en bok som bär undertiteln
»En engelsk studie», och vars betecknande
motto kan sammanfattas i meningen: »Vad
anser ni om England, detta vårt land där inte
en enda människa är frisk?»
Med »En flygares dagbok» har Auden
skapat en personlig motsvarighet till Rilkes
berömda »Die Aufzeichnungen des Malte
Laurids Brigge» i den meningen att den är
självbiografisk på ett mera väsentligt sätt
än den vanliga konfessionslitteraturen, att
den frambär sanningen i liknelsens och den
medvetna legendbildningens form. Flygaren
är ju Audens mest personliga symbol, vår
tekniska tids hjälte, som representerar en
utvalt aristokratisk form av den tjänande
samhällsmänniskan. Det är emellertid inte
oviktigt att erinra sig att hans genealogiska
stamträd går tillbaka ända till Ikaros, symbolen
för den alltför höga målsättningens tragedi,
eller att den mytiska glans som omsvävar
honom kanske ytterst bottnar i gamla folkliga
föreställningar om epilepsins natur. Auden
antyder att han kan vara epileptiker (den
visionäres sjukdom) och understryker att han
är kleptoman och homosexuell, alltså en
samhällets utböling som tvingas
experimentera med nya former, och vars sociala värde
helt bestämmes av i vilken mån han kan
skjuta sina egna personliga problem i
bakgrunden. Men denna undantagsställning med
föreliggande tvång till överkompensation
leder också till svåra frestelser, till en desperat
oansvarighet, som frossar i antifascistiskt
fascistiska dagdrömmar av den mest
fantasirika cynism.
Flygarens viktiga uppgift är emellertid att
uppspåra och bekämpa »fienden», tydligen
en representant för en viss typ av överklass
och public school-mentalitet. Med sin
överlägsna skarpsyn och överblick utsätter han
honom också för ett bombardemang av
sinnrika och fantastiskt kombinerande
observationer och klassificeringar, där marxistisk
samhällssyn och audensk symptompsykologi
driver ett subtilt samspel av förödande effekt.
I fienden angriper han ännu en gång den
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
