Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Island och Frankrike. Av Halldór Kiljan Laxness. Övers. av Sigurdur Thorarinsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Island o c Ii Frankrike
De franska islandsfiskarnas kyrkogård vid Fdskrüdsfjördur
■på östra I si and.
Träkorsen faller ett efter ett och de små glasskyddade helgonbilderna vittra i det bittra klimatet. Snart
står blott ett ensamt bronskrucifix kvar.
är en äkta son av fransk riddarromantik
så kunde vi i viss bemärkelse räkna oss i
släkt med fransmännen. Pompolabrödet1
var icke endast utmärkta skeppsskorpor,
det var också den största läckerhet man
någonsin känt till i östfjordarna och
Vest-fjordarna. Vestfjordsfranskan och
östfjords-franskan2 hör till de få språk man med
framgång talat på Island. Ett betydde dock
mer än allt detta. Isländska bondflickor
hade nämligen den lovvärda seden att även
om de var nog så ovilliga när det gällde
oss hemlandssöner så föll de lätt för de
1 Kallat så efter hamnstaden Paimpol i
Bretagne.
2 I de bygder på Öst- och Västisland som mest
besöktes av franska fiskare utvecklade sig
efterhand i umgänget mellan islänningar och
fransmän ett särskilt språk, flandramål
(flandernmålet), en blandning av franska, lågtyska och
isländska. Detta språk levde kvar i vissa bygder
på Östlandet till slutet av i8oo-talet och ännu
kan man där påträffa äldre människor som säger
t. ex. nei pa i stället för nei (nej). Övers. anm.
franske och fick barn med dem. Jonas
Hal-grimsson skriver också om Island:
Där är de välsignade franska barnen
med bårdprydd matrosmössa.
Så har det varit genom seklerna. Därför
påträffa vi i isolerade bygder vid havet,
och förresten överallt i landet, småväxta,
mörka män, smidiga och rörliga, som tycker
om att tvinna sin mustasch men sköta
skickligt varjehanda värv, och flickor med
vacker hy, mörka ögonbryn, mjuka
läppar och heta ögon, kvicktänkta och
förfarna i konsten att älska, skalders
gunstlingar. Jag har råkat dylika män och
kvinnor i alla landsdelar och vet väl att de är
franska — och mina landsmän.
Liv och död väger jämt. Tio fransmän
plockas upp på en enslig strand och prästen
kastar jord på kistorna vid en ödslig kyrka
med oceanens sandstrand framför, jökel
bakom, och några ur sockenrådet står med
blottade huvuden och sjunger: Liksom den
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
