Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Av Folke Holmer
ET brukar aldrig vara svårt att
motivera jubileer i Sverige. I minnesfirandets
förlovade land vältra ständigt nya
anledningar fram. Men att kunna utpeka ett
femfaldigt skäl är inte så vanligt. Den
minnesgode uppslagsgivaren torde i sitt inre ha
förnummit ett symfoniskt jubel, då idén
kläcktes om ett så rikt förgrenat 150-årsminne, som
det Nationalmuseum gick att fira med sin
glansfulla utställning »Fem stora gustavianer»,
vilka råkade avlida samma år.
Sällan har en utställning rönt större
framgång. Tusen och åter tusen ha enskilt eller
i pedagogiskt hypnotiserade grupper
vallfärdat till denna gustavianska exposé i ett nyss
sä evakuerat museum för att glädja sig åt
C. G. Pilos ljusdunkelmängda färgmystik,
Alexander Roslins läckert skimrande
garderob och mejslade fysionomiska studium, P.
Krafft d. ä:s chosefria människotolkning,
P. A. Halls på en gång dristiga och pretiosa
miniatyrkonst och den slösande
dessina-tören J. E. Rehns bedrifter inom arkitektur,
konsthantverk, gravyrkonst etc. Ett
först-klassiskt urval av Elias Martins teckningar
och akvareller, samtidigt utställt i
gravyrsalen, har ytterligare belyst en epok i svensk
konsthistoria, som vittnar om så många
lyckliga upptäckter av det nationellt svenska
jämsides med den intima relationen till
samtida fransk och engelsk konst. Det var därför
väl motiverat, att museiledningen som
ackompanjemang till det gustavianska materialet
låtit hämta fram ur »berget» sina bästa franska
1700-talsklenoder — Chardin och Boucher
släpptes ut ur evakueringsarken som otåliga
bevingade kurirer med varsel om en ivrigt
efterlängtad ordinarie skådesamling,
Nationalmuseum i fredstid.
En generalmönstring av museets samling
av antiker hör också på sitt sätt till den
gustavianska bilden. Åtskilligt av detta material
hemfördes av Gustav III, den hängivne
dyrkaren av klassiska ideal. Utrymmesbristen
tvingar museet att hålla huvudparten
permanent magasinerad. Så mycket mera
glädjande har det då varit att parallellt med
presentationen av Gustav III:s konstnärer kunna
3—Ord och Bild, 53 :e årg. ,
Jean Erik Rehn. Litet barn stående
vid kakelugnen. Tuschlavyr.
Pd utställningen »Fem stora gustavianer».
visa ett förnämt urval av den antika konst,
som legat konungen så varmt om hjärtat och
som i »Kongl. Museums» barndom utgjorde
samlingarnas kärncell, dessa grekisk-romerska
marmorstatyer och grekiska vaser i en
samling, som alltjämt kompletteras — det sista
betydande förvärvet är en liten
pergamon-skulptur, en intensivt levande skiss till ett
större arbete.
Vidare har professor Osvald Sirén tagit
fram ur evakueringen märkliga kinesiska
klenoder, målningar såväl som skulpturer.
Här kunde den som fått nog av 1700-talets
eleganta världslighet och läckra artisteri
draga sig tillbaka och finna kontemplativ
ro och ädel avkoppling från realismens alla
bländverk inför en konst, som ger mera av
aningsfylld försjunkenhet i tingens inre sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
