Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Diktaren som fann Karelen. Av Ragna Ljungdell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragna Ljungdel I
för ögonblicket olösliga problemet. — Knappt
och koncist ger han kontentan i följande:
Vi höll på att glömma bort vanskligheten i vårt läge
och vårt mörka föregående. De hårda villkor, som
våra förfäder levde under, hade upphört att vara
verklighet för oss. Vi hade förlorat kontakten med så
mycket bistert, tungt och obevekligt i vår forntid, som
även det på sitt sätt hort vara vår stolthet. Kriget
väckte oss ur våra barnsliga drömmar om en lätt
vandring på banad väg till kulturens och rikedomens
Schlaraf fenland.
Igen har bladet vänt sig. Sedan Krigaren
och bonden utkom, har det karelska folkets
framtidsutsikter förskjutits från tom och
ändlös gråhet mot ett ljust hopp och skymten
av en ny framtid. Tredje bandet i
tvärsnittet ur dagens Karelen: Rapport från
ödemarken, har tillkommit under det nya
krigets urladdning. Några litterära anspråk har
volymen icke. Den är en första
sammanfattning av frontkorrespondenten Enckells
erfarenheter och reaktioner under ett
historiskt skeende han nogsamt inser vara ett av
sitt folks mest vägande. Djupt betydelsefull
i sin objektivitet och lidelsefria värme är
boken framför allt ett uttryck för hur en
svenskspråkig individ konfronteras med och
slutligen lär sig fatta det reella historiska och
nationella underlaget för den ofta häcklade och
alltjämt oförstådda äktfinska enhetstanken,
drömmen om Karelen, genom seklerna den
bärande linjen i finskt national- och
kulturmedvetande. Stunden är ännu icke kommen
att sätta boken på dess rätta plats i nuets
ödesmättade diskussionssammanhang.
Men ändå, när man vill njuta själva
kvint-essensen i Olof Enckells författarskap
hittills, då vänder man med skygg längtan
tillbaka till Vårt hjärta och Guldkedjan. I
nyare tid finns det egentligen endast två
finlandssvenskar, vilkas språkliga instrument
förmått låta Karelen sjunga, viska och
blomma i hela sin förborgade innerlighet. Den
ena är Olof Enckell i Vårt hjärta. Den andra
är Hagar Olsson i Träsnidaren och döden.
Var för sig har de från olika väsensgrund
och på olika formella vägar fångat Karelens
egendomligt sinnligt förandligade atmosfär.
Och våga vi hoppas att denna generation
ännu skall förunnas något år av andligt
sivapande i ett sargat Finland, då vill vi av Olof
Enckell vänta en ny bok, som ånyo skall
blotta de hemliga förgreningarna hos
navelsträngen mellan »vårt hjärta» och landskapet
i öster.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
