Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En småstads själ. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En småstads själ
blir synligt vitas med krita och kalkvatten. På
detta sätt uppstår den vita inramning av de
röda tegelhusen, »skällningarna», som äro så
typiska för Simrishamn.
Det andra som omedelbart föll i ögonen
var gatunamnsskyltarna. Våra välbekanta
blå och vita skyltar av detta slag äro ingen
prydnad just, allra minst i gamla och vackra
stadsdelar. Så tilltalande gatunamnsskyltar
som finnas i Simrishamn får man nog länge
leta efter, i varje fall i vårt land. En tydlig
och prydlig svart skrift, sådan som man
just börjat propagera för som idealet för
skrivstilen, mot en bakgrund av mjukt
ljusgrått. Då dessa gatunamnsskyltar
uppsattes för endast ett tiotal år sedan, får
man hoppas att de bilda skola. De vittna
vältaligt om smak och kultur hos stadens
styresmän. I Simrishamn har man dock
knappast hunnit lära sig uppskatta denna
nyhet; man känner alltjämt mycket litet
till gatunamnen som de vackra skyltarna
utannonsera. En främling är ej långt hjälpt
med att kunna hänvisa till den eller den
gatan, bortsett möjligen från de allra
kändaste stråken i stadens centrum. Det gamla
gårdsbegreppet lever ännu i stor
utsträckning kvar; man hänvisar till en gård eller
också till dess ägare.
Vår verksamhet var sådan att vi fingo
se mycket. Utan hinder hade vi kunnat
fin-kamma varje vrå i staden, om så ansetts
erforderligt, men det som gjordes räckte
till för att ge ett bestämt intryck. Av
naturen utanför staden sågo vi mest terrängen
kring Kristianstadsvägen, vars östra sida i
stadens omedelbara närhet var mest
tilltalande. Det är den gamla dälden kring
Tommarpsån, som verkligen har något
mycket ålderdomligt över sig. Hur ofta
stodo vi inte och betraktade detta
strandparti och längre nedåt havet vattnets lek
med sandvallarna vid åns utflöde! Det är
f. ö. kanske denna åmynning, som givit
staden dess namn; Simbros betyder, så
mycket är säkert, oset eller mynningen vid
8—Ord och Bild, 53:c ary. ~
S trö ms k a garveriet. Gesällens vrå
i tågs tugan.
Simbr, som troligen är åns ursprungliga
namn. Den gamla stavningen Cimbrishamn,
som t. ex. bibehållits i
Cimbrishamns-Bla-det, stadens utmärkta tidning, alluderar på
folkstammen cimbrer och är en ohållbar
konstruktion. Ån strax ovanför utflödet i
havet har partier av ett sumpliknande
utseende och användes också mycket riktigt
i denna egenskap av fiskarena, vilkas
numera alldeles särskilt intressanta kommers
med sill, ål och torsk vi många gånger
fängslades av.
Från en högt belägen punkt vid hamnens
sydligaste spets har man vid klart väder en
utmärkt utsikt. Ibland kan man då i
sydväst skönja den långsträckta
väst-konturen av Bornholm, som ligger mer
än fem mil borta. Inte så långt från
denna utkikspunkt ligger
järnvägsstationen. Stationshusets åt staden riktade
fasad bär årtalet 1882, det år då
förbindelsen med Tomelilla var klar. Väl därförbi
stöter man omedelbart på ett stort
byggnadskomplex i rött tegel, enligt egen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
