Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mina minnen av Nikolaus II. Av Leo Tolstoy d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leo Tolstoy d. y.
delades såväl bland societetens ledande
personligheter som bland medlemmarna
av det kejserliga hovet. Även min far läste
och gillade det. »Jag gör inte anspråk
på att vara politiker», sade han, »men ditt
brev är alldeles riktigt, och jag är av den
åsikten att skapandet av en ’Zemskij Sobor’
betydligt skulle förbättra sakläget.»
Sedan mitt brev framlämnats mottog
jag en inbjudning att några dagar senare
bege mig till Tsarskoje Selo, där jag skulle
mottagas i audiens. På den utsatta dagen
tog jag tåget från S:t Petersburg till den
lilla staden, ett avstånd på omkring 45 km.
En kejserlig täckvagn väntade mig vid
stationen. Vid min ankomst till palatset
införde mig vakthavande officeren i tsarens
enskilda arbetsrum, ett litet rum
innehållande ett skrivbord, på vilket en mängd
papper lågo strödda i oordning. Vid
väggen stod en bokhylla med några böcker,
men för övrigt var rummet tomt. Jag hade
knappast tid att kasta en blick på min
omgivning innan dörren mitt emot mig
sakta öppnades och tsaren visade sig på
tröskeln. Han bar samma vita uniform,
som alltid då han var hemma, även på
vintern. Däremot hade han inga
dekorationer och var till sitt yttre inte olik vilken
vanlig människa som helst. Jag skall
aldrig glömma det intryck, som hans
enkelhet och anspråkslöshet gjorde på
mig. Han smålog älskvärt mot mig, när
han sträckte fram sin hand. Han satte sig
i en länstol och bad mig taga plats.
»Det är mig en stor glädje», började jag,
»att Ers Majestät bereder mig äran att ta
emot mig. Jag har sett Ers Majestät förut
vid många tillfällen, men detta är första
gången, som jag haft lyckan att få
samtala med er. Innan Ers Majestät
uppsteg på tronen hade jag lyckan att få se er
vid ett tillfälle i Samara.»
»Å, var det ni!» var svaret. »Ja, jag
kommer ihåg, var ni inte student vid det
tillfället?»
»Ja, Ers Majestät», svarade jag, »och
jag hoppades den gången få äran att bli
föreställd för er. Jag såg er för andra gången
i Moskva efter kröningen. Jag var till
häst.»
»Ja, det kommer jag också ihåg», sade
kejsaren. Han smålog och övergick efter
en kort tystnad till avsikten med audiensen:
»Jag har läst ert brev och tackar er för det.
Ni tror således att inkallandet av en
’Zemskij Sobor’ skulle vara till stor nytta
för Ryssland?»
»Med största säkerhet, Ers Majestät.
Den skulle vara representativ för alla
klasser i landet och skulle just därför vara
det bästa sättet att få kännedom om vårt
folks vilja och önskningar. Bland
medlemmarna av en ’Zemskij Sobor’ kommer
Ers Majestät utan tvivel att finna personer,
som kunna hjälpa er att styra landet.
Tiden är nu inne då Ers Majestät inte har
något annat alternativ.»
»Det är min önskan att ge Ryssland ett
parlament, men endast i ordets ryska
betydelse.» Tsaren betonade särskilt dessa
ord, som om han därmed velat visa både
att han absolut självständigt kommit till
sina beslut och att det var frukten av hans
karakteristiskt ryska natur.
»Zemskij Sobor», invände jag, »är en
form av parlament, som är äkta rysk.
Dessutom är den en historisk och
traditionell regeringsform, och det är just vad
som behövs i det nuvarande ögonblicket.»
»Jag tänker på bönderna», fortsatte
tsaren utan att tyckas ha hört vad jag
hade sagt. »Hela mitt liv har jag varit
upptagen av att försöka förbättra
böndernas villkor. De representera
befolkningens flertal. Alla mina tankar koncentrera
sig ständigt på dem.»
Nu följde en kort tystnad, och han tycktes
försjunka i tankar. Tsaren såg på mig och
sänkte blicken. Jag tog åter till orda för
att utveckla mina idéer om målet för min
audiens:
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
