Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund - Trädet. Av Per Erik Wahlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
Joel Rundts dikter är ett nytt uttryck för
skaldens gedigna verskonst. Tyvärr
kännetecknas de dock av en viss fantasitorka.
Sedan närmast föregående översikt över
finlandssvenska böcker publicerades i slutet
av år 1943, har denna litteratur lidit en stor
förlust genom Kerstin Söderholms förtidiga
död. Hennes produktion omfattade
diktsamlingarna »Röster ur tingen», »Mot ljuset på
bergen», »Rödgula vägar», »Ord i natten» och
»Porten» samt novellsamlingen »Det var icke
verklighet». Det centrala temat i hennes
diktning var den intensivt kända motsättningen
mellan naturen och människan, mellan tingen
och andens värld. Hon gick som en isolerad
främling genom verkligheten. Hennes dikt var
halvt förklungna ekon från främmande
världar. Xu har hon själv gått över gränsen till
det okända landet; konflikten mellan tanken
och tingen har lösts av dödens händer. Döden
har krönt hennes livsgärning och gett den det
fullbordades och fulländades kontur.
TRÄDET
Av PER ERIK WAHLUND
Jag såg ett träd av okänt slag
en sträv och kylig vinterdag.
Var det en lind, en alm, en lönn?
Det skylde isen, skylde snön,
som tindrade från varje gren
och varje kvist oändligt ren.
En dag, då allting lyste vitt,
såg jag ett träd som än är mitt.
Det skulle blomma ut en vår
vid svalors skrin som andra år,
det skulle gunga sommartid
ett fågelbo i lummig frid
och lövas av så småningom,
när gul och blåsig hösten kom.
Nu lyfte det i frostklar sikt
sin krona som en hjältedikt.
Fast stelnat under snö och is
stod det i blom på något vis,
och kring dess grenverk återfanns
av dagens bleka sol en glans.
Jag märkte knappt att kylan bet.
Mitt öga drack en verklighet,
så drömlikt ren, så skir och lätt
som ingen jag tillförne sett.
I själen satte synen spår.
Hur hårdhänt än mitt liv förgår,
skall jag förnimma bakom allt
ett översnöat träds gestalt.
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
